Efter en lång vinter kan Sigrid och Signar glädjas åt att trädgården går i blom.
En bit in i maj hade vädergudarna bestämt sig: Ja, det blir sommar i år också!
Anne Sandlund har inte direkt varit orolig, men kan nu andas ut en aning.
– Nu är det som vanligt, enligt plan: harva, gödsla och plantera ut efter det, ungefär till mitten av juni, konstaterar hon.
Anne och Anders Sandlund får i år extra understöd av barnen Sigrid, 13 år och Sven, 11 år. De ska ha odling som sommarjobb 2024.
Men visst har de en del erfarenheter sedan tidigare.
– Vi hade var sin pallkrage som vi odlade i, med vårt namn på. Det var kul, säger Sigrid Sandlund när hon tänker tillbaka på de första odlingsförsöken.
På frågan om vad de ska sikta in sig på i grönsakslandet svarar syskonen ”morötter!” med en mun.
– Man känner skillnad. Köpta morötter är inte lika goda, konstaterar Sigrid, som även har smak för dill.
– Kålrabbi är min favorit. Jag skalar och äter den som den är, det är gott! säger Sven Sandlund entusiastiskt.
Att plocka blommor och göra buketter har varit en av Svens specialiteter sedan unga år. Där kommer familjens odling av snittblommor väl till pass.
Sven har bra kontakt med tuppen och hönorna som periodvis strövar fritt på gården.
Odling har ingen stor roll i grundskolans läroplan och syskonen Sandlund upplever att odlingsintresset inte är så utbrett bland de jämnåriga kamraterna.
Men om man ändå börjar odla, vilka blir deras tips?
– Börja litet! betonar Sven Sandlund.
– Och odla det som man gillar, det man äter mycket av, kompletterar Sigrid Sandlund.
Makarna Sandlunds taktik för att överföra odlingsintresset till sina barn har varit att skippa pekpinnarna och följa den klassiska devisen ”barn gör inte som vuxna säger, utan som vuxna gör”.
– Vi har gjort och de har hängt med. Det har inte varit några krav på att man måste odla, men ofta följer någon med när man ska skörda. Och smakar, förstås! säger Anne Sandlund.
– Vi tycker det är roligt och då hoppas vi det verkar lustfyllt, säger Anders Sandlund och tillägger:
– Och att visa var maten kommer ifrån känns ju viktigt.
Sven har stora förväntningar på gurksorten Kiwano, här ännu i plantformat.
Familjens yngste, snart tvåårige Signar, kommer däremot ha en begränsad roll som odlare de kommande åren.
– Just nu är Signar värre än alla skadeinsekter, säger Anne Sandlund med ett skratt, då den lille dagen innan verkligen trampade i klaveret (läs: solrosplantorna).
– Så han får inte gå nära de förodlade plantorna. Men åka med i traktorn går bra, tillägger Anne.
Slutet av maj och första halvan av juni är en intensiv tid. Förodlade plantor planteras på sin slutgiltiga plats på friland och en del sås från grunden direkt på friland.
Nu ska alla förberedelser från vintern och våren kulminera i ett optimalt nyttjande av den relativt korta västerbottniska odlingssäsongen.
– Om man får önska väder får det gärna vara sol på dagen och regna på natten, säger Anne Sandlund, väl medveten om vädergudarnas svårbeställda nycker.
Med rätt flyt blir 2024 en riktig morotssommar, så Sigrid och Sven får mersmak för odlandet.
Sven vet i alla fall vilken grönsak han känner mest spänd förväntan inför.
– Min gurka av sorten Kiwano. Den blir som en melon med taggar. Sticker man hål på den, så ser det ut som att det kommer blod och så smakar den citron blandat med gurka, avslutar han.
Basilikan trivs bra i ett soligt köksfönster.