Andra saker som folk gärna minns med ett rosafärgat filter är hur mycket bättre saker var ”förr i tiden”. Om man ska tro på de vanligaste utsagorna om hur det var då så var allt helt oproblematiskt av karaktären: ”Alla orkade allt hela tiden, inget våld existerade, man kunde skoja om vad som helst och ordet kränkt hade inte uppfunnits så skratten ekade unisont i bygden. Folk lallade runt och sjöng visor i en evig Bullerby-värld och vojvoj tänk om man finge uppleva dessa glada dagar igen”.
Det är finurligt hur selektivt och fullständigt uselt människors minnen fungerar. Hur vi minns sådant som vi vill minnas och effektivt sorterar bort sådant som är för jobbigt att tänka på. Våld, alkoholism, övergrepp, kvinnor som blev våldtagna av husbonden på bondgården och eftersom de var unga och helt rättslösa fick de lösa konsekvenserna bäst de kunde på egen hand. Livsfarliga och hemmasnickrade aborter, eller överge sina barn för att det inte fanns andra möjligheter. Jag skulle kunna fortsätta, men kan säga att saker var bra tills de inte längre var bra och då var det riktigt dåligt.
Precis som allting inte heller är bra i nutid. Även om vi nu både har aborträtt och samtyckeslag så kan det kännas tröstlöst ibland, som när en part i direktsändning tillåts berätta sin version av en situation som en annan person upplevt som ett övergrepp. När man ser honom stå där i sin trädgård och prata, utan skam eller eftertanke, så är det som att åter bli förflyttad till tiden med pigan och husbonden, han med all makt att formulera sin sanning som ”Sanningen”. Hon anonym, ung och uthängd utan möjlighet att göra detsamma. För vem skulle någonsin lyssna eller tro på henne?
Men skillnaden finns och den är tydlig. Han får inte stå oemotsagd, det skrivs artiklar, krönikor och SVT får göra avbön för sitt misstag.
En del saker blir bättre, och en del saker är sig tyvärr fortfarande lika men poängen är att tiden i sig aldrig gör förändringen, utan människor. Vi kan vägra godta en persons sanning som en objektiv utsaga. Vi kan visa civilkurage och protestera mot uppenbara orättvisor när vi ser dem. Vi behöver faktiskt inte skratta när någon är tråkig. Vi kan bidra till att göra vår lilla del av världen så bra som möjligt idag. Vilka kamper som behövs föras i morgon vet vi ännu inte, så det tar vi när det kommer.