Stefan, som tidigare hette Dahlqvist, är född och uppvuxen på Morö Backe. Men nu har han hamnat på nordligare breddgrader.
Först och främst, vad gör du nu för tiden och var bor du?
– Jag jobbar som hundfysioterapeut och det gör jag i Gällivare. Sedan bor jag i en liten stuga i skogen på en plats som inte ens heter något. Det enkla är att säga att det är utanför Porjus. Jag bor väldigt spartanskt utan vatten och avlopp. Men jag har i alla fall el så jag har värme. Men i och med att jag bor ute i skogen och jagar mycket och är ute med mina hundar så har inte coronapandemin påverkat mig så mycket. Jag gillar att vara med mig själv och det är ju bra nu, säger Stefan.
Hur länge sedan är det du lämnade Skellefteå?
– Det måste vara sju år sedan, 2014. Det var sista gången jag lämnade Skellefteå. Men jag har en historia av att lämna Skellefteå ofta, säger han och skrattar.
Vad har du gjort sedan dess?
– Jag har jobbat som fotograf i stort sett hela tiden – men jag har även jobbat som fjällguide med hund och hundar har varit temat hela tiden. Jag flyttade till Norge först och bodde där och sedan gjorde jag en helomvändning och utbildade mig då jag läste till hundfysioterapeut. Jag läste i Västerås och körde först från Alta i Norge och sedan från Hemavan så jag pendlade därifrån. Och då var det närmare från Hemavan dit jag sedan flyttade. Studierna tog mycket tid när man går från fotograf till djursjukvård. Sedan dess har det i stort sett bara varit studier även om jag fotar fortfarande – men det är inte min huvudinkomst. Det blev också väldigt mycket snowboard i Hemavan.
Hur hamnade du då i Gällivare?
– Det märkliga i historien är att jag sökte praktik i Arvidsjaur för att vara i närheten av Hemavan. Men jag blev erbjuden ett jobb i Gällivare på en gång – så det var på ett bananskal jag hamnade där. Men om man jämför med Alta så är det ju bra mycket närmare om man vill åka och hälsa på folk i norra Sverige.
Är du aktiv inom några föreningar eller har du någon speciell hobby/intresse som du lägger mycket tid på?
– Jag är fortfarande medlem i Skellefteå Draghundsklubb och tävlar med dem. De är duktiga på att locka in nya medlemmar så jag stannar kvar med dem trots att jag skulle kunna tävla för Gällivare. Men de är jäkligt duktiga i klubben i Skellefteå så jag vill vara kvar där.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Skidspåren på Vitberget. De håller ju en jäkligt hög klass. Egentligen är det ju inte så snösäkert – men det är alltid välskötta spår och de är väldigt roliga att åka i. Hade det inte funnits eldsjälar som brinner för spåren hade de inte varit lika bra.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Egentligen inte. Men varje gång jag flyttar så tänker jag att det är den sista – men det är inget jag funderar på just nu även om jag inte stänger någon dörr. Hemma är trots allt hemma.
Hur bra koll har du på vad som händer i Skellefteå?
– Om vi säger fyra på en tiogradig skala. Men det kanske är lågt. Jag läser Norran på webben så man har en övergripande koll. Men när man åker hem så är det tio nya byggnader som man aldrig sett förut så full koll har man inte. Fast om någon bli avstängd i hockeyn eller någon blir sjuk på Northvolt så vet man det. Eller om räddningstjänsten byter plats.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– Som sagt så åker jag hem och tränar ibland. Och även när jag bodde i Alta så var jag alltid hemma någon gång per år i Skellefteå.