Queenie som tidigare hette Wikström har nu hamnat i Skåne sedan många år.
Först och främst, vad gör du nu för tiden och var bor du?
– Jag jobbar dels som skolkurator på en internationell skola i Helsingborg där jag bor – sedan jobbar som makeupartist och hårstylist med en egen firma vilket bland annat innebär att jag fixar brudar inför bröllop. Sedan jobbar jag också som gruppträningsinstruktör.
Hur länge sedan är det du lämnade Skellefteå?
– Det var en svår fråga. Men det måste vara1999.
Vad har du gjort sedan dess?
– Jag flyttade till Umeå och studerade till socionom och blev klar 2004. Då flyttade jag ner till Linköping där jag fick jobb efter utbildningen. 2009 flyttade jag vidare till Skåne och Malmö. Jag träffade min man 2013. Han bodde i Helsingborg – men kommer från Njurunda utanför Sundsvall. Så jag flyttade till honom i Helsingborg och fick tre bonusbarn. Vi gifte oss 2015 och fick en son 2016. Så nu har vi fyra barn där hemma när alla är på plats. Det äldsta är 17 år och den yngste fyra år så det är alltid full rulle. I helgen hade vi turen att alla satt till bords och åt samtidigt två gånger. Men vi har tur – de tycker fortfarande inte att vi är jättetråkiga att vara med. Man får nypa sig i armen, de är fantastiska!
Är du aktiv inom några föreningar eller har du någon speciell hobby/intresse som du lägger mycket tid på?
– Det är inom gruppträning som är mitt föreningsliv och jag har ju alltid sportat. Men nu är det ingen lagsport för mig utan det handlar mer om att vara på gym. Och då inte bara gruppträning utan jag tränar själv också. Sedan är ju alla barnen med i föreningslivet också. Och då kommer man inte undan med att vara taxichaufför. Det är mycket hockey här också. Den äldsta sonen spelar i Helsingborgs A-lag och min man har själv spelat på en elitnivå – och vår minsta har just börjat åka skridskor. Tjejen spelar handboll och mellanbrodern innebandy.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Jag saknar faktiskt rätt mycket när jag tänker på det. Familj och vänner saknar jag jättemycket. Miljön. Naturen. Skogen och älvarna. Det finns så mycket fin natur man kan strosa i som man inte förstod hur bra det var som barn. Sedan saknar jag snön och tror det eller ej, jag saknar att åka längdskidor trots att jag gnällde flera timmar när man skulle åka på gympan, säger hon och skrattar igen innan hon fortsätter:
– Nu kan jag verkligen se mig själv åka i spåren. Jag hade nog uppskattat skidorna på gympan mer nu. Men här nere kan man till och med vara lite mallig att man kan åka skidor. Andra säger: "Kan du åka skidor?" och jag bara: "Vi åkte på gympan!". Men samtidigt bor vi fint här. Det är nära till havet och jag kan gå ner till stranden på 25 minuter och cyklar jag så tar det ju ännu kortare tid. Och luften. Den rena luften. Man känner stor skillnad när man är uppe.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Nä, det blir det nog inte. Jag har ju tre bonusbarn så kanske när de blir utflugna. Men jag tror inte det. Skulle vi flytta blir det nog till ett varmare klimat.
Hur bra koll har du på vad som händer i Skellefteå?
– Inte jättebra koll. Ibland har jag bättre koll. Men jag är ganska dåligt uppdaterad.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– Det är rätt längesedan. Jag tror att det var 2017 när den lille skrutten började gå. Det är en lång resa. Sedan är alltid frågan om man ska åka själv eller att alla åker. Sedan kom coronan också och då studsar man inte emellan direkt. Men vi kommer upp när det har lagt sig.