Tiden är nu

Jag kliver direkt ut i trädgården med morgonkaffet i hand, humlorna surrar, tornseglarna skriker på sitt karakteristiska sätt, sommar, sommar, sommar. Juli är här, månaden som i den mörka decembernatten känns som en hägring.

Krönikören skriver om att vi behöver få ladda våra batterier.

Krönikören skriver om att vi behöver få ladda våra batterier.

Foto: Fotomontage

Livsstil & fritid2021-07-01 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter en hektisk och arbetsfylld vår så har jag nu, likt många av er andra, äntligen semester. Den där tiden när dagarna flyter ihop, liksom få se nu, är det verkligen fredag eller är det kanske tisdag? Det spelar inte längre så stor roll, i stället blir det SMHI-appen som styr vår planering: ”I morgon blir det varmt, då drar vi och badar och förbereder grillen.” Eller: ”Det verkar bli regn då kan vi plocka fram brädspelen, ritblocken, pennorna och göra en hel dag fylld med pyssel.”

Självvalda och meningsfyllda aktiviteter, låta dagen komma och gå lite hur som helst. En orgie av stunder på stunder av det vi brukar beteckna som återhämtande och läkande för våra arma och stressade själar. Att bryta med vardagens inrutade schema för en liten tid och göra allt det där andra som inte alltid riktigt ryms under arbetsveckorna. Ta extra långa promenader mellan susande granar, slippa ställa väckarklockan och kunna ta sovmorgon flera dagar i rad, hälsa på alla de som vi inte hunnit, eller kunnat, träffa på väldigt lång tid. Jag vill verkligen inte ta det för givet. Jag känner en otrolig tacksamhet över att just nu, den här andra dagen i juli 2021, få möjligheten att stanna upp och reflektera över livet.

I mitt yrkesliv har jag träffat många människor som mår dåligt, har ångest och depressioner, utmattning, kriser, sjukdom, sorger och bedrövelser. Ibland drabbas vi människor av sådant som inte går att rå över, det bara händer och plötsligt befinner vi oss mitt i ett mörker som vi aldrig hade bett om. Jag brukar säga att det som förenar oss människor är att vi vill må bra. Eller så här, vi vill må så bra som det är möjligt utifrån rådande omständigheter. I vissa situationer är det naturligtvis helt omöjligt att må bra, men då är det viktigaste för oss att få känna hopp, som en gnistrande livlina eller ett ljus i mörkret. ”Det kommer att bli bättre. Det kommer att kännas lättare en dag.”

Med de orden vill jag påminna er som läser om att vårda och uppskatta de dagar när livet är enkelt. När tiden fylls av glädje, skratt och prat, vänner och regniga dagar och soliga dagar. Vi behöver få ladda våra batterier ibland och vi behöver också påminna oss om att livet är ett privilegium som vi får uppleva under en begränsad tid, och den tiden är nu.