Jag strosar vidare och kommer fram till tavelväggen, där rustika oljemålningar trängs med inramade Lasse Åbergplanscher och broderade landskap. Jag böjer mig ner och bläddrar i en låda där tavlorna står i kö och hinner tänka att kanske är det så att det inte är de mest eftertraktade verken som hamnar där i lådorna på golvet. Men där, bakom en poster med ett klokt citat och framför ett foto från en svunnen tid, står den och jag kastas tillbaka till en tid som var för rätt länge sedan.
Under en termin läste jag en kurs där jag ritade en drömlägenhet, valde mellan olika golv och funderade över tapeter och belysning. Jag valde vita matta väggar och terracottafärgat klinker och känslan var både då och nu att detta var det roligaste som gymnasiet bjudit på i lektionsväg.
Jag och min kompis Anton längtade efter varje tillfälle då vi fick lämna Kaplanskolan och bege oss till Baldergymnasiet för att träffa det äkta paret Bo och Margot som ledde kursen. Bo var lärare och Margot konstnär och kanske var de pensionärer som hoppade in och hjälpte till, men det spelar ingen egentlig roll för det var det som de bidrog med som gjorde den stora skillnaden.
Det var långt ifrån alla som tog uppgiften på lika stort allvar som jag och Anton. Det var ju egentligen bara en liten låtsaskurs, ett elevens val som de flesta struntade i eller slappade sig igenom. Men inte vi, utan vi jobbade som två små illrar och tänkte och pratade inredning på ett sätt som vi båda faktiskt gör än idag.
När jag nu en hel massa år senare bläddrar bland tavlorna på Rondellen så fastnar min blick på en tavla som är märkt med Margots namn. Jag tar upp den inramade akvarellen och instinktivt så vänder jag på den. Jag ser hur hon med krumeluriga blyertsbokstäver skrivit en notering om att tavlan inte bör placeras i direkt solljus och jag blir oväntat rörd av formuleringen.
Jag tar upp min telefon och skickar en bild på min Margot. Anton svarar direkt och vi är båda överens om att jag gjort ett fynd. För oavsett tavlans utseende och dess värde så kommer den alltid att betyda något för mig. Jag kommer att vårda hennes konst lika ömt som minnet av den termin, eller om det nu var ett helt läsår, då jag ritade en lägenhet med terracottafärgat golv och vita matta väggar.