Först och främst, vad gör du nu för tiden och var bor du?
– Jag bor i Trosa, 45 minuter söder om Stockholm. Ja, visst är det märkligt hur alla avstånd här mäts i tid och inte mil? Jag flyttade hit för jobbet på tidningen Ridsport och här är jag fortfarande kvar.
När lämnade du Skellefteå?
– För 19 år sedan i år. Tänk vad tiden går snabbt.Jag har slagit mina tolv år som Norrananställd med råge.
Vad har du gjort sedan dess?
– Massor! Men jobbmässigt har det varit Ridsport hela tiden, världens bästa jobb om du frågar mig. Allt kretsar kring hästar, ridsport och avel. Icke hästkunniga bekanta brukar fascineras av med vilken lätthet vi på mitt jobb talar om hingstar och olika sorters sperma: färsk, fryst och transporterad, säger hon och skrattar.
– En av våra bästa granskningar i fjol hette faktiskt Spermalotteriet. Det handlar om hur osäkert det är för uppfödare att köpa ofta väldigt dyr sperma till sina ston eftersom det inte finns några garantier för kvalitén. Vissa betalar tusentals kronor för ”diskvatten”.
Har du någon speciell hobby som du lägger mycket tid på?
– Hästar är och har alltid varit mitt största intresse. En dröm är att någon gång kunna rida rörelserna som ingår i Grand Prix dressyr. Med tanke på att Ulla Håkanson, som är 83 år, fortfarande tävlar Grand Prix kanske jag har en liten, liten chans, att hinna, säger hon och ler.
– Nu tränar jag i alla fall för den duktiga Grand Prix-ryttaren Per Duvefelt, men på betydligt lägre nivå. Men det blir snart ridpaus, min häst ska ha föl i maj. Hennes förra föl sålde jag till en amerikansk landslagsryttare i dressyr, faktiskt min tredje uppfödning som exporterats. Den första, född i Östanbäck, gick också till USA och fick sedermera ett ridcenter utanför New York uppkallat efter sig, Weltbrook Training Center. Det är lite coolt tycker jag.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Alla kompisar, och Norrankollegerna, men de flesta jobbar inte längre kvar. Och så har jag ju syrran med familj i schtaaan och föräldrarna i Malå. Vi har sorgligt nog inte setts på evigheter på grund av pandemin.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Nej, vintern är på tok för lång och kall och det är för långt ifrån allt jag vill vara nära. Här, före pandemin förstås, var det enkelt att åka in till Stockholm en dag och shoppa, gå på konsert eller bara ta en hotellweekend där eller på något vackert slott i Sörmland. Dessutom är det inte lika dyrt att resa utomlands när man inte behöver flyga till Arlanda först för att ta sig vidare. Men, man ska aldrig säga aldrig.
Hur bra koll har du på vad som händer i Skellefteå?
– Jag hade bra koll de första åren när jag fortfarande hade hemlängtan och trodde att jag kanske skulle flytta hem igen, men när flytten kändes definitiv släppte jag "nyhetsbevakningen" av Skellefteå. Nu vet jag i princip bara det kompisarna berättar och det som kommer på riksnyheterna. Bygget av den gigantiska Northvoltfabriken är ju en väldigt spännande utveckling för stan som ska bli intressant att följa.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– Alldeles för sällan på sistone. Jag tror inte jag varit hemma - för Skellefteå är ju i själ och hjärta fortfarande "my hometown" - sedan julen 2018. Men annars brukar det vara någon gång per år i alla fall. Meningen var att vi skulle åka upp och hämta en valp hos en uppfödare i Skellefteå nu i januari, men det blev ingen tik till oss i den kullen så det blev inställt. Men snart så, bara coronaskiten viker hädan.