Denna uppenbarelse fick mig att tänka över alla andra myter vi trodde på som barn. När jag var liten så jobbade min mamma som frisör vilket resulterade i att jag ville testa på att klippa hår också. Jag gick ner till mitt flickrum med en sax och började glatt klippa till en ojämn page på min favoritdocka. Efter några dagar började jag gråta då håret inte växte ut igen. Hennes blonda midjelånga hår var ett minne blott och det var allt annat än lätt att svälja sanningen när mamma förklarade hur håret aldrig kommer växa ut igen. Min nyfikenhet, fantasi och irrationella rädslor speglade de flesta barnens tankesätt i min ålder.
Varje gång jag simmade i en pool var jag på helspänn då jag trodde hajar kunde dyka upp oavsett vad för vatten jag lekte i. När jag var ute om kvällarna på väg hem försökte jag springa ifrån månen men den följde mig vart jag än gick. Tror du fortfarande man kan få vårtor av att röra vid en groda? Jag lärde mig snabbt att detta inte var fallet eftersom jag hade en fascination med grodor som barn och älskade att hålla i dem - dock vågade jag inte kyssa dem, så det dröjde många år innan jag hittade min drömprins.
Den största myten jag trodde på som barn var att vuxna verkligen vet allt och kan allt. När jag fyllde tjugo år var det nästan som om jag väntade på en snilleblixt som aldrig kom. Jag har varken hus eller barn. Jag har en fot i tre olika yrken och jag försöker fortfarande lista ut det här med relationer. Jag bränner fortfarande mat i ugnen och jag vet verkligen inte vad som är moraliskt rätt i varje situation. Men barn ser upp till oss och följer varenda råd och tillsägning, för det mesta. Det har fått mig att inse hur mycket vi måste uppmuntra barn till att lita på sig själva tidigare i livet och inte bara på deras föräldrar. När mina småsyskon frågar mig om råd så frågar jag alltid vad de tror att de borde göra först. Ifall de kan bygga upp en sådan självsäkerhet där deras inre röst och åsikt har lika mycket värde som de runtom så blir det nog inte en lika stor chock när de fyller tjugo och inser att de måste styra skeppet med sina egna händer nu. Det behövs trots allt bara ett par av händer för att undvika ett isberg.