Trädgårdslandet bjuder på en och annan godsak för den som kommer på besök.
Jag har faktiskt fått frågor hur det går med det där och om jag överkommit mitt sämre jag vad gäller vårlökar och plantor. Ärlig som jag vill vara måste jag därför avslöja att det har hänt något alldeles förskräckligt.
Våren var som vi alla vet väldigt sen och galopperade sedan förbi i raketfart samtidigt som sommaren anlände när man råkade blinka till. Förra året var inte något bra odlingsår, det var kallt och varmt vid fel tillfällen. Resultatet för mig blev ett magert trädgårdsland med lite tillväxt. På ytan. Under ytan visade sig allt ha tagit fart och nu med mycket värme exploderade allt. Framför allt sådant som jag helst inte vill se så mycket av just i trädgårdsdelen; brännässlor, maskrosor, tistlar och kvickrot. Överallt. Jag har också ett hallon som rymt och fullständigt tagit över vissa delar.
Skolpersonal har inte tid att vara trädgårdsmänniskor i maj och juni men förvånande många av oss är det ändå. Alla är vi enade i att vi inte har möjlighet att hinna med när det behövs och när jag slutligen stod där med min lilla grävspade och såg ut över förödelsen kände jag hur tårarna steg. Som jag har kämpat med denna trädgårdsyta som är anlagd på samma typ av åkermark som finns på hela tomten. Jag har rensat, jag har täckt med kartong, jag har odlat i pallkragar, grävt igenom varenda uppodlad yta med grep för att jaga kvickrötter och gjort allt för att ta makten över vad som kommer upp på ytan. Men det går inte. Jag kände mig både ledsen och misslyckad som inte lyckats få till det jag vill.
Efter att i tanke och fantasi ha sett på när min man skyfflar undan allt med traktor och sedan anlägger gräsmatta tog jag mig i kragen och gjorde det jag ändå gör rätt bra; analyserade situationen. Vad händer här? Vad är målet? Varför når jag inte målet? Vilka hinder behöver jag överkomma? Vilka förutsättningar har jag att nå målet?
Då blev det genast mycket mer begripligt. Mitt jobb kräver väldigt höga insatser just när trädgården också gör det. Jag kommer aldrig att få lös den tid som krävs om jag inte tar ledigt. Det växer väldigt frodigt där jag odlar men det gäller ju för allt som växer, även det jag kanske inte så gärna VILL ha. Om jag ska ha en chans att hinna med så att trädgård gör mig glad istället för ledsen och uppgiven måste jag förändra mina förutsättningar att lyckas. Och då, det var då det här förskräckliga hände. Insikten att jag måste göra något jag är absolut emot. Jag måste använda markduk istället för kartong. Kartong är bra marktäckning men förmultnar snabbt hos mig och måste därför täckas om. Det tar tid att hämta täckmaterial och lägga ut överallt. Markduk är en engånginsats, sedan ligger den där den ligger. Plastig, ful och förskräcklig och ett helvete att få loss ogräs ifrån om det tar sig där. Men ändock en oerhört effektiv täckningsmetod som erkänt får väldigt mycket oönskad grönska att ge upp.
Så jag bet ihop och accepterade att nu skulle två saker hända som inte passar mina ideal. Markduk i trädgårdslandet under tre års tid och inköp av sagda markduk under mitt köpstopp. Efter att ha rullat ut ett oändligt antal dyra meter kan jag konstatera att det ändå känns bra. Inte nederlaget i sig men segern i att övervinna min tjurighet och inse att här krävs det en annan strategi som du måste applicera här och nu för att vinna i längden. Så klok hade jag inte varit under mitt föregående köpstopp då principen var viktigare än allt annat. Alltså har jag även denna gång utvecklats och får vara med om nytt, precis som jag önskade. Så spännande! Ett halvår återstår, jag ser fram emot att summera det när det blir dags.