Jag är nämligen begåvad med en sådan silkeslen porslinshy att minsta lilla förkylningstendens förvandlar mitt nosparti till det rödaste stoppljus världen skådat. Och nu är den här igen. Silkeslen porslinshy var för övrigt en redig lögn jag drog för att muntra upp mig själv, min hy är snarare torr som fnöske och tål väldigt lite innan den sparkar fullständigt bakut. Framför allt huden runt min näsa. Är man förkyld måste man snyta sig och det gillar inte min hud. Den svider, bränner och flammar i sådan röd nyans att jag skulle kunna vikariera som både Rudolf med röda mulen och partisymbol för Socialdemokraterna på första maj. Dra lite svarta streck för konturerna så blir det en perfekt röd ros att ställa längst fram i tåget!
Familjen har också lyft möjligheten att hänga upp mig som julgranskula i julgranen men inte fått gehör för det. Jag är nämligen också en smula allergisk mot gran så jag föredrar att inte klänga mig fast på den i onödan.
Efter nära 25 år i kommunal skola är jag ändå tämligen resistent mot snuva så den här sjukperioden hör till ovanligheterna. Annat var det när jag var ny i sammanhangt med förkylning en gång i månaden. Jag lärde mig snabbt att alltid ha ett förkylningskit redo i personalrummet.
Jag har undervisat så många timmar med en piffig liten vit mustasch som jag ritat dit med Idomin, i hopp om att mota det värsta rödheten. Inte just för färgens skull men för att slippa känslan av brinnande hud mitt i nyllet. Det måste ha roat eleverna något oerhört.
Inget piggar upp svensk språkhistoria eller subjekt och predikat som en mustasch av Idomin. När jag tänker efter måste jag ha varit oerhört lik komikern David Sundin från programmet Bäst i test. Jag är nämligen också ganska kort och stadigt byggd och har haft en förkärlek till kavaj. Lägg till Idominmustasch på det så är det på pricken!
Ibland brukar jag roa mig med att tänka på hur många träd jag snutit upp i form av pappersnäsdukar. Som den spara ta tillvara-tant jag outat mig som förstår jag att man kan undra om jag inte använder tygnäsduk? Jo, i hemmets lugna vrå har jag ett lager av egenhändigt tillverkade näsdukar men lämnar jag hemmet föredrar jag pappersnäsdukar. Och vid det här laget börjar de inte vara särskilt få. Det grämer mig faktiskt en smula att jag aldrig hållit räkningen på antalet paket som gått åt genom åren, tänk vilka roliga uträkningar jag hade kunnat göra med det! Inte för att jag så gärna räknar matematik när jag inte har något annat för mig men är man kraftigt förkyld och kraftlös har man så roligt som man gör det.
Ett annat glädjeämne är att tänka på min topplista av vedervärdiga förkylningar jag genomlevt. Själv har jag aldrig testat positivt för Covid 19 så någon sådan finns inte med. Däremot influensan -00, förkylningen vt -02 som varade från februari till juli samt något slags virus jullovet -11. Jag var sjuk från juldagen till trettondagen med konstant feber, bihåleinflammation och massiva mängder snor. En natt började jag kräkas då febern steg över 40 grader. Man vet att man lever när en arg treåring står och gallskriker samt slår en i huvudet med ett leksaksparaply för att man ska sluta kräkas.
Allt efter det har varit ändå förhållandevis lättsamma upplevelser. ”Tackar, tackar” som min tvkändistvilling brukar säga.