David och hans familj har alltså numera sitt boende på andra sidan jordklotet – eller "down under" som Australien också kallas.
Hur länge sedan är det du lämnade Skellefteå?
– 21 år sedan, om man nu verkligen lämnar Skellefteå någonsin? Det känns fortfarande som hemma. Man kan ta personen ur Skellefteå, men ej Skellefteå ur personen. Vi återvänder så ofta vi kan, vilket tyvärr inte blir ofta nog, säger David.
Vad har du gjort sedan dess?
– Jag lämnade stan för studier i Skellefteå Södra, eller Umeå som en del också säger. Doktorandstudier i vårdvetenskap som ledde vidare ut i världen, till Melbourne och Australien där vi nu befinner oss. Vad mer har vi gjort, jo barn. Fyra stycken söner, har byggt några hus, flyttat åt och fram mellan Sverige och Australien ett par gånger, slutat och börjat spela fotboll i omgångar, börjat spela tennis, åldrats, gått upp och ned i vikt, forskat och undervisat vid två universitet, försökt leva livet så nogsamt och lustfyllt som möjligt. Rest en hel del. Startat företag. Skaffat läsglasögon.
Är du aktiv inom några föreningar eller har du någon speciell hobby/intresse som du lägger mycket tid på?
– Mitt vetenskapliga arbete tar mycket tid, samt familjelivet. Jag försöker spela fotboll och tennis en gång i veckan, älskar dessa sporter. Jag driver ett företag tillsammans med Andreas Lövgren med säte i Skellefteå. Vi importerar ett grymt effektivt myggmedel från Australien, Bushman, och distribuerar till återförsäljare i Skellefteå och Sverige. Detta tar en del tid. Jag volontärarbetar för svenska kyrkan i Melbourne, och har ett intresse för timmerhus och fritidsfastigheter i Västerbotten och Norrbottens inland. Jag planerar renovering av ett ståtligt timmerhus i vackra Arnberg, Norsjö som vi äger. En fantastisk plats.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Familj och vänner saknar jag mest. Världens finaste folk finns i Skellefteå, på allvar. Det finns ett socialt kitt, en företagsamhet och historia, en hederlighet och en subtil omsorg/kontroll som formar bra personer från goda råämnen. Sen så saknar jag entreprenörsandan, prestigelösheten, närheten, och den fantastiska doften av blomster, timmer och älvsvatten som uppstår i området kring Bonnstan. Närheten till varandra och till naturen är fantastisk och avundsvärd, cykelstråken, grusvägarna, älvens tidlösa ström, landskyrkans ståtliga uppenbarelse. Att man vet vem som är släkt med vem. Årstidsväxlingarna och snön. Torget – inte så mycket.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Ofta.
Hur bra koll har du på vad som händer i Skellefteå?
– Jag försöker hålla koll och jag delar prenumeration på Norran med farsan. Som Torgny Lindgren sade, även Gud läser Norran, bästa tidningen! Genom familj och nära vänner håller jag mig informerad, följer mina vänner på Facebook, många av dessa är Skelleftebor. Verkar vara mycket bra på gång i stan nu, bra jobbat! Riktigt roligt.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– Vi försöker komma hem minst en gång per år, vilket blev knepigt nu med pandemin. Jag var hemma som hastigast i februari 2020, då Skellefteå Boondocking daddies (ett skotersällskap) hade årsmöte i Jäckvik. Vi hade planerat att komma hem sommaren 2020, dock stängde Australien sina gränser och det är fortfarande osäkert när dessa kommer öppnas. Vi har bokat för att komma hem i maj i år, och hoppas att gränserna öppnat till dess.