Anna Israelsson: Allt är relativt

Att klaga över makten, vädret, lönen eller sjukvården är fullt normalt. Vi mår bra av lite klagande. Men lagom är bäst. Nu ska du få läsa min klagan. Jag väljer bara en av punkterna, annars finns risken att det tippar över och blir till bitterhet. Låt mig se, jag väljer sjukvården.

Krönikören skriver om ”klagan övergick i någon slags eufori över att leva i inlandet”.

Krönikören skriver om ”klagan övergick i någon slags eufori över att leva i inlandet”.

Foto: Fotomontage

Livsstil & fritid2021-03-17 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag och min familj var bosatt i Umeå klagade vi ibland på sjukvården, speciellt hälsocentralen. ”Man får tjata sig till rätt vård. ”Måste man göra allt själv?!” Och så vidare. Akutsjukvården var dock fenomenal. Kunniga och omhändertagande. Som när yngste sonen fick feberkramp första gången. ”Tack för att ni finns” halvgrät jag då.

Så flyttade vi till inlandet. Vi vet att det inte finns stationerade läkare, svisste att vården inte är anledningen till att folk flyttar till inlandskommunerna. Men på något vis tänker man att ”så farligt kan det ju inte vara”.

Ack och ve. Fy och blä. Eller bajs! (som vår son skulle uttryckt sig).

Sjukvården i inlandet har potential, den ligger bara latent, milt uttryckt. Vårdpersonalen är bra, rent av fantastisk. Men bristen på en långtidsläkare (finns inte det ordet så borde det å det bestämdaste börja användas) gör den kontinuerliga vården, uppföljningarna, nästa besök, relationen och tryggheten, kass.

Jag har inget svar på problemet med bristen på stationerade läkare i inlandet. Men du ska veta att jag vill ha en! Du kan åtminstone stanna sådär ett år, du allmänläkare. Du kommer helt klart få många trevliga patienter, gamla glada original, härliga barn, trötta tonåringar och förvirrade föräldrar. Du får tillgång till en viktig del av det mänskliga livet, naturen. Se den är där, rakt utanför Malå sjukstugas fönster! Där rinner Malån sakta förbi, ger dig tillgång till ett oändligt nät av vatten för fiske, bad eller bara ögongodis på lunchrasten. Passa på att jobba och njuta. Kom till Malå!

Klagan övergick i någon slags eufori över att leva i inlandet. Men det är ju sant. Du kommer oja dig lika mycket över trötta medarbetare, dålig kommunikation på jobbet eller muttra över att ingen tar tag i hundbajset på vägen var du än bor. Det är lika över hela Sverige.

Men skillnaden är att i Malå går du bara ut och plötsligt tänker du på något annat. Som när jag en kväll denna vecka gick ut på promenad till en stjärnklar himmel. ”Glöm inte att titta under Orions bälte” så min sambo. Jag kan inga stjärnbilder förutom lilla och stora Karlavagnen, men nog måste där vara en fallos, pillevink, petterniklas eller vad du nu vill kalla den. Undra om den bara syns på himlen här i Malå?