William Johansson: Renässans för det långsamma spelet

Vardag med social distansering innebär nya aspekter i livet. En aktivitet som verkar ha kommit från ingenstans är en plötslig popularitet för schack.

Krönikören skriver om sitt gamla intresse för schack som nu har blommat ut igen.

Krönikören skriver om sitt gamla intresse för schack som nu har blommat ut igen.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Krönika2020-05-28 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag var liten var mormor och morfar ofta barnvakter, då brukade jag och morfar sitta länge och spela schack. Han var väldigt angelägen om att jag skulle börja i någon schackklubb. Tyvärr blev aldrig intresset så pass stort att någon klubb låg på agendan, men jag tyckte alltid det var kul att spela. 

Efter detta gick det flera år då jag i princip glömde att spelet existerade, tills det att jag och lillebror (som ständigt vill tävla i något) fick för oss att börja spela då jag var hemma över en jul. Sedan dess är det kutym att alltid spela (och hålla räkningen vem som vunnit mest) då jag är hemma.

För några veckor sedan satt jag och slö-surfade då jag fick en rekommendation för en schackmatch från förra VM på förstasidan av Youtube, ”jaha” tänkte jag, ”vad är nu detta?”. Det kändes lite nostalgiskt, en blick tillbaka till alla schack-matcher med morfar. En video blev fler och plötsligt hade jag snubblat ner i kaninhålet och hade stenkoll på de tio senaste världsmästarna.  

På den vägen var det, vips så hade jag och lillebror var sitt konto på Chess.com, där man kan spela på internet. Tack vare Youtubes finslipade algoritmer dök fler och fler videor om schack upp på förstasidan. Jag blev medveten om att det snart är dags för VM i schack och därmed också play-in. Denna turnering drog rekordsiffror för antalet tittare via internet. 

Det var då jag började inse att det inte bara är jag som har ett nyfunnet intresse för detta. Det kändes som att vart jag än tittade så såg jag något om schack. Kompisar som helt plötsligt köpt ett bräde att spela på. En schack-turnering bland bekanta i Uppsala. Det är nästan så att man blir paranoid. Lever vi i en simulation där skaparna plötsligt bestämt sig för att nu ska alla bli intresserade av schack, eller är det Youtubes algoritm som bestämt sig för att nu ska minsann ett kollektivt schackintresse sprida sig bland massorna?

Kanske är det bara så att människor börjar tröttna på sina semi-karantäner och måste finna ett sätt att kittla geni-knölen. Oavsett så är denna schackmani inte mig emot, tvärtom, jag gläds av att kunna spela mot polarna som också har ett nyfunnet intresse. Fram för allt eftersom jag än så länge vinner fler partier än jag förlorar, vilket säkerligen inte kommer att stå sig. Jag får helt enkelt njuta till dess!