William Johansson: ”Nu blickar vi framåt”

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Plötsligt är den kommen, juletiden. Det har varit ett minst sagt kaotiskt år, ett av toppar och dalar, olikt alla tidigare vi hittills upplevt. Stundvis kunde man knappt tro att vi skulle ta oss hit.

Krönikören skriver om året 2020.

Krönikören skriver om året 2020.

Foto: Ruud, Vidar

Krönika2020-12-24 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I och med att det är min sista krönika för året, samt att vi närmar oss ett efterlängtat 2021 så passar det väl perfekt att reflektera över året som varit? 

Det känns svårt, näst intill omöjligt, att kommentera 2020 utan att upprepa de tusentals klyschor som hörts i vartannat samtal i år. “Det är så tråkigt i dessa tider”, “man är så trött i dessa tider”, vilka ofta stämmer, men nu är det nog med pessimism och gnäll, nu fokuserar vi på det positiva. För oss som förblivit friska, som inte förlorat nära och kära, vi har klarat oss väldigt bra genom detta år.

Med detta i åtanke så måste jag ändå säga att 2020 har varit ett förvånansvärt bra år för mig. Som sagt, stundvis har det inte känts så, då har det varit ett riktigt skitår. Men jag tror på något vis att i slutändan är det ansamlingen av de små minnena, de relativt oviktiga stunderna, som ofta etsar sig fast starkast. 2020 har i mångt och mycket lidit av en total avsaknad av stora ögonblick. Inga firanden, inga festivaler, inget resande. Många av de traditionella händelserna eller aktiviteterna som vi vanligtvis associerar med frid och fröjd, de som vi kanske tänker på när vi vill skapa minnen, de har helt enkelt inte kunnat ske under året som varit. 

Men jag känner ändå att jag har skapat massvis med minnen detta år. Jag tog min kandidatexamen, jag fick mitt första “riktiga” jobb, jag flyttade till göteborg. Listan är lång. Trots att delar av året har varit monotona och känts likgiltiga, så finns ändå guldkornen där. Även om de sociala sammankomsterna har varit minimala, så har jag och min flickvän och även många andra hittat annorlunda vis att umgås, andra sätt att fira och andra sätt att helt enkelt ha roligt.Det har det varit ett år av påhittighet. Senast förra veckan så var jag med på en digital afterwork, vem hade trott att det skulle vara en grej denna tid förra året?   

Men nog om 2020. Nu blickar vi framåt, mot ljusare tider. Vi firar en alldeles fydundrans jul och nyår, även om det sker på väldigt annorlunda vis. Vi rår om varandra och försöker finna ro och glädje i de små stunderna, i de små sällskapen. Sedan sätter vi rekordstora nyårslöften som förmodligen få av oss kommer uppfylla, men vad gör väl det. Vi kan vara realistiska 2022. God jul och gott nytt år på er.