Det handlar förmodligen om ett visst ointresse. Hade männen fått bestämma så hade vi bott kvar i grottor, enklare så, mer praktiskt. Men, man ska inte gråta över spilld mjölk. Det är ju ändå rätt bekvämt med rinnande vatten och mjuk säng.
Givetvis så finns det män som kan inreda, eller åtminstone är kapabla på inredning. Men jag får känslan av att det i dessa fall inte handlar om ett genuint intresse. Kan det vara så att killar inte inreder för sakens skull, utan istället i hopp om att ett städat hem ökar deras chanser för att gå hem hos eventuella partners? Nej, det låter alldeles för långsökt.
Men nog med teorier, låt oss fokusera på det praktiska. Det finns ett roligt konto på instagram kontot heter “Snubbar Inreder” och det är guld. Kontot ger en sällsynt inblick i hur det kan se ut i karlars hem. Vi snackar fotbollströjor på väggen, sprit i bokhyllan, gaming-datorer, klistermärken, alla stereotyper. Vissa hem var givetvis värre än de andra. Vissa sticker endast ut genom vad jag kallar den manliga triaden av saker att ha i bokhyllan, spritflaskor, skor och eller sportrelaterade ting, med betoning på spritflaskor. Det är alltid spritflaskor i bokhyllan hos ungkarlarna.
Jag och Elin funderade häromdagen på vad som är motsatsen. Vad är ett hem som skulle kunna klassas som “brudar inreder”? Elins teori är att det må vara mer lite mera städat, men att även tjejers hem innehåller klyschiga saker, svartvita tavlor över ljusa soffor med marmorbord framför. Jag skrattar och lägger till att det alltid är fårfällar på sofforna, Elin ser bestört ut och båda sneglar sakta mot fårfällen på vår soffa. Ajdå.
Elin skämtar att det är tur att jag flyttade in hos henne så att mitt hem aldrig kommer se så snubbigt ut. Jag tänker tillbaka på mitt studentrum, vilket var väldigt välinrett. Jag förstår inte vad hon pratar om, inte skulle mitt hem se "snubbigt ut". Jag slappnar av en sekund innan jag kommer på att morsan hjälpte mig inreda majoriteten, att jag hade TVÅ whiskey-flaskor i bokhyllan, jag sväljer en klump i halsen och skrattar nervöst. Hur hade det verkligen sett ut om jag fortsatt livet som ungkarl? Om jag inrett helt själv? Fint, intygar jag mig själv om, kanske bara en sportplansch.