Några av dessa rockstjärne-snillen är Ludwig Wittgenstein, Bertrand Russell och John Meynard Keynes, vilkas arv jag sällan kan kommentera bättre än hundratals andra redan gjort. Deras respektive bidrag till vetenskap är helt enkelt ofantligt stort. En annan samtida Cambridge student och apostel-medlem som tyvärr inte uppnått samma stjärnstatus - framför allt på grund ut av sin väldigt tidiga död - är Frank Ramsey. Han var en god vän till alla tre och hade en kort men stjärnspäckad karriär inom akademin i Cambridge. Skillnaden på Ramsey och de andra tre är att han var en gigant inom tre discipliner, inte bara en. Han var utbildad matematiker men gjorde också stora framsteg inom både nationalekonomi och filosofi.
Som sagt så dog tyvärr Ramsey vid en väldigt ung ålder, han var bara 26 år då långvariga leverproblem slutligen ledde till hans död. Vem kan veta hur stort hans arv hade kunnat komma att bli om han inte avlidit så tidigt. Trots sin korta karriär så är hans idéer relevanta än idag. Det är till och med så att när “Economic Journal” (vilket är en av världens främsta akademiska skrifter för nationalekonomi) skulle fira sitt 125 årsjubileum genom att publicera de viktigaste skrifterna som de någonsin givit ut så var två av tretton artiklar skrivna av just Frank Ramsey. Båda skrev han när han var 25 år och introducerade helt nya områden, ämnen som studeras än idag, nämligen optimal skatteteori och optimal besparingsteori.
Han var helt enkelt ett geni, märks när man ser hur många teorier och begrepp som än idag bär hans namn inom diverse akademiska fält. Ett av de roligaste begreppen som bär hans namn kommer från den amerikanska filosofen Donald Davidson som beskrev “Ramsey-effekten” som fenomenet då man tror sig ha kommit på en intressant och originell tanke inom filosofi bara för att inse att denna tanke redan framställts av Frank Ramsey på ett oändligt mycket tydligare och elegantare sätt än man själv någonsin kunde ha gjort.
Men Frank är inte bara ihågkommen för sina bidrag till akademi och vetenskap, han är också ihågkommen för sitt lugna och vänliga bemötande av alla människor som hade turen att träffa honom. En anspråkslös och uppfostrad herre som brann för att hitta sätt att gynna mänskligheten.