Efter att ha googlat lite grann så kom jag fram till att den bästa boken för en detaljerad historia över kompaniet var The Dutch Republic av Jonathan Israel. Enda problemet var att boken är en riktig mastodont på 1 100 sidor. Den berättar nämligen hela historien om Republiken Förenade Nederländerna (vilket var staten bakom kompaniet) samt hur denna federationen kom att uppstå. Äsch, tänkte jag. Om den är tråkig läser jag bara delarna om kompaniet. Några klick senare och den var på väg.
Det ekar i hela trapphuset av dunsen när den tjocka boken dimper ner i brevlådan, min första tanke när den låg där och fläskade var att jag kanske tagit mig vatten över huvudet. Men jag började läsa och jag var direkt fast.
Nederländernas historia är en orgie av ren och skär kalabalik. En majoritet av innehållet låter nästan påhittat för att det är så absurt. Staterna byter statsskick och allianser som om det vore underkläder. Inbördeskrig startas stup i kvarten. Ta Krokarna och Torskarna till exempel, som stred i 140 år om vem som skulle vara greve i regionen Holland. Tänk att i fem generationer strida för en grupp som kallar sig Torskarna, snacka om mindervärdeskomplex.
Det var även oerhört kaotiskt när det kom till religion under 1500-talet. Den officiella religionen var katolicism och detta påtvingades av Habsburgarna på tronen. Reformationen var dock i full gång och allt fler såg sig som protestanter och var minst sagt kritiska mot den katolska kyrkan.
En sådan grupp var anabaptisterna, en relativt liten minoritet av protestanter. De var förföljda av staten och blev hängda eller brända på grund av kätteri, detta ledde till att de kontinuerligt gjorde revolt och försökte ta över diverse städer för att skapa det nya Jerusalem.
Det pratas om en viss incident i Amsterdam 1534 när en liten grupp anabaptister tog till gatorna för att göra upplopp. De kom springande spritt språngande nakna beväpnade med svärd och försökte hotfullt vräka de gudlösa ut ur staden. Varför var de nakna? Ingen vet. Men jag ska inte ifrågasätta, jag kan då inte komma på ett mer effektivt sätt att markera sitt revir.
Det är en helt fascinerande bok. Jag har en lång bit kvar, men det är mödan värt. Jag börjar sakta men säkert inse varför författaren ansåg det nödvändigt med över 1 100 sidor för att berätta hela historien.