Så vad ska sparas i minnesarkivet denna sommar? Jo, detta var sommaren då min moster började nysta i sin uppväxt, hemby och släktband. Då både jag och moster därefter insett, men också tidigare misstänkt, att vi är släkt med hela byn! Jag tänker osökt på min gamla klasskompis klassiska uttryck när en Umebo en gång frågade hur det var att växa upp i byn? ”Johodu, här är sådan inavel att min morsa är min brorsa” sade han och skrockade gott.
Ja, kanske att ta i något, men min hemby i Norrland var inte på något sätt ensam om att drabbas av inavel ända in på förra seklets början. Man fick ta en make eller maka som fanns i närheten. Välja och vraka var det icke tal om. Så tänk dig när cykelvägarna eller ännu bättre, skogsbilvägarna började plöja sig genom skogen i mitten av 1900-talet. Tänk att kunna ta sig på dans till grannbyn! Du kunde cykla gode långa och många mil för att dansa och träffa karlar och kvinns du aldrig sett förr, eller ännu bättre, kanske inte var släkt med! Vi släppte taget om inaveln i mitten av 1900-talet och möjligen dras vi med sviterna att min morsa är min brorsa än (det tar några generationer innan inaveln liksom släpper greppet), men att ge varandra smeknamn, det fanns då, det finns nu.
Varför det är så viktigt med smeknamn? Läste en text av Fredrik Lindström som frågade om den som läste hade ett smeknamn? ”Vågar du använda det officiellt, och stå för det? Då kan du känna dig som en stolt traditionsbärare!”
För tydligen har smeknamnen en lång historia. De kom till innan efternamnen fanns. De som ville vara något att räkna med, som kungar, tycks ha haft ett smeknamn, som Erik Väderhatt eller Eskil Skelögde.
Här kommer jag att ge er ett axplock av de smeknamn som fanns, och finns i min hemby. Läs dem, känn på namnen, fundera varför personerna fått dessa namn? Ja, där sätter bara din fantasi gränserna.
Lång-Anders, Petters-Oskars-Ines-lilla-Gun, Periskopet, Ravelfitt´n, Vippgästen, Kråk-Rikard, Kåta-Britta, Bränt-våffla från Vindelgransele (han var utsocknes men måste nämnas), En-Kulingen, Rövven, Kiosk-Åke, Flåset, Luft-Gustav, Dyng-kasa, Nykinesen och Styvhalsnacken.
Men ett namn känner jag att jag måste förklara. Det är smeknamnet Nykinesen. Så här låg det till. När jag sprang omkring i blöja bodde ett missionärspar i ett rött fint hus i byn. Karln i huset kallades ”Kinesen” eftersom han missionerade i Kina under många år. När missionärsparet gått bort såldes huset och köptes av en karl som fick smeknamnet ”Nykinesen”. Nog kan vi bli bättre på mer fantasifulla smeknamn. Eller hur?