Efter att ha betalat för varenda skydd flygbolagen och hotellen kunde erbjuda så sitter jag på nedräkning till Grekland och Cypern. Resestressen innebär något helt annat nu. Först måste vi dubbelvaccineras, och sen måste ett PCR-test utföras runt sjuttiotvå timmar innan avfärd.
Papper skall fyllas i och en QR kod skall visas upp innan en fyra timmars flygtid. Det känns väldigt lite begärt för en frihet jag fantiserat om mellan fyra väggar under långa jobbdagar hemifrån. Snabbt börjar jag dock övertänka de sociala bitarna. Turisttäta orter kommer vara fyllda med människor från länder där Coronaviruset slog till ordentligt hårt, som England där jag spenderade majoriteten av lockdown i.
Medan vissa är trötta på att höra ordet Corona och bestämt sig för att leva sitt liv hur de än känner för det, så är andra fortfarande otroligt försiktiga och oroliga. Jag tror att oavsett vilken kategori du faller in i så är det viktigt att försöka förstå den andra sidan. När någon inte vill skaka din hand så kan det mycket väl ha att göra med hur den personens nära och kära blivit påverkade av viruset. När någon ber dig att ta ett steg bak i kön och inte andas i deras nacke så kan det vara utav respekt för vården och överbelastningen de kämpat med.
På samma vis är det viktigt att inte döma de som fortfarande följer regler i länder där restriktioner lättats på, där de nu kan gå in i barer och restauranger utan masker samt dansa tätt med varandra igen. Det kan vara människor som spenderat ett och ett halvt år i total isolering. Människor som inte sett sina vänner eller familj på flera månader.
Vi alla gick igenom olika känslor när viruset bröt ut. Vissa gick igenom enorm rädsla och ångest för sina släktingars svaga hälsa eller kanske till och med sin egen hälsa. Men sen har vi andra sidan där många människor gick igenom total ensamhet som övergick i mental ohälsa. Vem kan avgöra vad som är rätt och vad som är fel?
Vi alla har rätten att bestämma för oss själva så länge vi inte medvetet får andra att känna sig obekväma. Det sista vi behöver efter att en hel värld stängdes är segregering och fördomar runt människors syften och motiv. Alla vill gå vidare från allt som raserades under 2020, men precis som med alla katastrofer så bearbetar vi det samt anpassar oss på olika vis. Och det är mer än okej.