Förra året hade jag stora förhoppningar om att komma in på masterprogrammet i nationalekonomi på antingen handelshögskolan i Stockholm eller i Uppsala, tyvärr blev det inte så då väldigt många sökte och antagningskraven helt enkelt var för höga. Jag var rätt besviken, men det gick snabbt över eftersom kort därefter blev jag med jobb och behövde flytta tillbaka till Uppsala från Göteborg. Det var en sådan stor förändring som verkligen kom från ingenstans. Besvikelse över studier blev snabbt ersatt av spänning över annat. Inom en månad gick jag från att söka jobbet till att vara på plats i ny lägenhet i nygammal stad. När jag somnade första natten tillbaka i Uppsala så kunde jag knappt tro det. Allt hade gått så fort.
I sommar kom ytterligare en sådan förändring. Trots besvikelsen förra hösten så sökte jag masterprogram även denna vår, utan lika stora förhoppningar om att komma in. Jag gjorde det mest av intresse över att se hur jag låg till bland alla sökande. Men mitt i semestern så kom det oväntade beskedet, jag blev antagen till utbildningen i Uppsala, kul! Efter en del velande så kom jag fram till att det kändes helt rätt att hoppa på utbildningen. Jag kommer dock att fortsätta jobba på Mangold där jag trivs så pass bra, vilket känns skönt. Hipps vipps vändes vardagen upp och ned igen.
På så vis börjar ett semi-nytt kapitel i mitt liv. Efter en geografisk sejour i Göteborg och en arbetsmässig sådan i Stockholm så är jag nu tillbaka som student i Uppsala. Välkommen hit, välkommen hem.
Ännu roligare är att jag inte är ensam i familjen Johansson om att börja studera i Uppsala i höst. Det är nämligen så att lillebror tar det stora klivet att flytta 70 mil för att börja plugga han också. Jag är väldigt glad för hans skull och timingen kunde ju inte varit bättre. I skrivande stund så planerar familjen hans flyttlass och på några dagar bär det av.
Man kan med andra ord säga att hela familjen Johansson genomgår stora förändringar nu. För i och med lillebrors beslut om att flytta hemifrån så kommer mamma och pappa för första gången på 25 år bo själva utan söner hemma, det måste ju ändå vara den största förändringen. Det nalkas en spännande höst för oss alla.
Så med det sagt, skål kära läsare för förändringar, vad vore livet utan dem!