När jag fyllde sex år började jag skriva i min första dagbok och det dröjde inte länge innan jag hade läst igenom varenda sagobok på hyllan. När skilsmässan mellan mina föräldrar blev officiella nyheter så dök jag in i mina böcker alltmer än innan. Som sjuåring hade jag redan hunnit flytta från Stockholm till Tunisien och sedan tillbaka till Norrland där min mamma växte upp som barn.
Jag hade vid det laget lärt mig att inget kunde tas för givet, inklusive nära vänner som jag alltid var beredd på att ta farväl av. Den enda aspekten av mitt liv som kändes konstant var min lilla fantasivärld av älvor, prinsessor, drakar och prinsar. Vi flyttade ett par gånger till inom Norrlands gränser och varje skola hade ett enda ställe dit jag kunde fly, vara mig själv och känna mig säker – på biblioteket. Där satt jag under många lunchraster. Läsa böcker hade blivit den enda aktiviteten som kunde stilla min ångest samt transportera mitt medvetande långt bort där jag inte behövde oroa mig över verklighetens problem.
När jag fyllde 16 verkade mitt liv äntligen starta ordentligt. Jag hade helt plötsligt många väldigt goda vänner runt omkring mig, en pojkvän och en ny festinbjudan varje fredag. Böckerna hade börjat samla damm på hyllan. Många år senare hade Netflix tagit över all typ av visuell underhållning, det var det enda jag hade tid med mellan jobb och vardagssysslor. Det var inte förrän pandemin bröt ut som jag insåg hur många år som hade passerat utan att jag hade läst ut en enda bok. Jag försökte mig på ett par böcker vid det här laget, men jag var alldeles för stressad för att kunna fokusera längre än fem minuter. Jag började tänka tillbaka på hur viktigt litteratur hade varit för mig förut – hur kunde jag ha tappat den passionen helt och hållet?
För någon månad sedan hittade jag en bok vid namn "The Cruel Prince" av författaren Holly Black, den första boken i en fantasy-triologi. Efter några kapitel kände jag mig som en tonåring igen, det var exakt den typen av bokserie jag hade älskat då. Efter bara några dagar var boken utläst och jag insåg snabbt att jag knappt kollat mina sociala medier under de dagarna. Jag hade heller inte oroat mig över jobbrelaterad stress under tiden jag spenderade i kungariket Elfhame. I flera år hade jag varit utan någonstans att fly när livet blev för mycket, men nu vet jag exakt vart jag kan ta vägen igen.
Jasmine Said