I år gav en vän mig förslaget att välja ett tema för året istället för ett löfte. Då löften har en tendens att brytas så är tema mer någonting man ska hålla i bakhuvudet. För att vid livets vägskäl i bästa mån försöka följa dom skyltar som leder dit du valt.
Hon gav mig dessutom ett tema som hon tyckte jag skulle passa mig. Tema agens. Jag svarade okej och nu är det vad jag ska försöka upprätthålla resten av året.
Det första man gör när ens år ska präglas av agens är att försöka ta reda på vad det ordet betyder. Efter en tids surfande kom jag fram till att agens betyder att vara den som har kontrollen över sitt eget liv. Att inte vara en slav för sin uppväxt eller sina förutsättningar. Enkelt sagt så ska man vara huvudpersonen i sin egen historia.
Jag kunde inte låta bli att se ironin av att liknöjt ha accepterat att vara min egen person bara för att någon annan föreslagit det.
I början så skavde hela det tankesättet och ska jag vara ärlig så känns det fortfarande konstigt.
Jag brukar skämta med folk om att jag aldrig sett mig som en som hade överlevt i en zombieapokalyps. Inte bara att jag hade rykt direkt och blivit infekterad. Jag hade dessutom varit den första zombien som mördats.
Den riktiga huvudpersonen skulle hitta mig hängandes i ett träd och hans lilla gäng överlevare hade fått en tillfällig lättnad då dom skrattat gott åt hur dråpligt jag var.
Men nu skulle det alltså bli ändring på det. Jag ska bli en person som tar initiativ och har en egen vilja.
Än så länge känns det mest som att jag bara säger saker högt. Lite för att vänja mig vid att höra mig själv ha en egen åsikt. ”Det här var ett snyggt glas” eller ”Jag tycker nog det är lite kallt ändå” trillar ovant ur mig. Men lite aktiva handlingar har jag gjort också.
Jag skickade in en essä till P1. Jag tyckte den blev bra och det kändes som en bra grej att försöka göra någonting av den. Tyvärr blev den refuserad. Tydligen är det inte en del av public service uppdrag att förmedla till Svenska folket jag varken läst eller sett någonting av Millennium-trilogin.
I början sved det veta att min bildningsbrist om Stieg Larsson inte var allmännytta. Jag som skulle va huvudpersonen. Men det kanske är just det som är agens. Att våga misslyckas och komma igen. Att stå stadigt och gå vidare.
Vi får se.