Stefan Berg: ”Hushåll med den energi vi har”

Hjärnan väger strax under 1,5 kg hos en vuxen människa. Den utgör då ungefär 2 procent av kroppsvikten men förbrukar mer än 20 procent av de kalorier vi proppar i oss. Hjärnan är inte bara en matfrisk rackare utan dess later ställer till det med våra övriga vanor.

Krönikören skriver om att lura hjärnan till nya vanor.

Krönikören skriver om att lura hjärnan till nya vanor.

Foto: Fotomontage

Krönika2021-03-04 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Eftersom hjärnan behöver så mycket bränsle har den sedan urminnes tider programmerats för leta efter mesta möjliga energiintag. Socker och fett är härliga kalorikällor. På samma sätt tycker hjärnan att det är skitdumt att träna. Varför okynnesbränna viktig energi som vi behöver ifall det plötsligt är slut mat både i kylen och på Ica? Nej, det är viktigt att hushålla med den energi vi har. 

Denna programmering gör också att det är svårt att bryta sämre vanor man skaffat sig. Att göra som man alltid gjort kräver minimal energi så därför tycker hjärnan att vi ska hålla kvar i samma rutiner som vi har. Vi går liksom på Toyotans EV-mode och cruisar fram på autopilot så ofta vi kan.   

Ju längre vi haft vanan desto svårare är den också att bryta.

Man kan jämföra det med att gå på en vildvuxen sommaräng. Du brukar alltid gå samma väg för att korsa ängen och komma till andra sidan. De första gångerna du gick där var det lite besvärligt, gräset högt och terrängen ojämn, men med tid har det blivit lättare. Det höga gräset har trampats ner och det har börjat bildas en stig, en stig som efter upprepade promenader mer börjar likna en liten väg. Det blir lätt att gå, lätt att hitta fram. Försök dig på att ta en annan väg över ängen känner du snabbt ett motstånd. Här är inga stigar utan gräset växer högt och gör det besvärligt att ta sig fram, inte lika lätt att hitta heller. Kanske det finns något jordgetingbo här som du råkar trampa ner i? Då är det lätt att halka in på den gamla vägen igen. Lättgånget och välbekant terräng. Ju bredare stigen är, desto mer lockande är det att gå tillbaka till den. 

En artikel om microvanor som ger lite hopp. Det handlar om att smyga in ett nytt mönster, lura hjärnan till nya vanor. Glöm nyårslöftets reformliknande ambitioner och minimalisera ansträngningen för att få till en ny rutin. 

Börja inte på tio armhävningar på knogarna - inled med tre mot väggen istället. Prylen med microvanor är att de ska vara enkla och snabba att göra oavsett dagsform. Koppla armhävningen mot en situation, tandborstning. När du borstar tänderna så avslutar du med två armhävningar mot väggen. Öka utmaningen i små doser tills du finner dig nedan handfatet på knogarna. 

Även Stoor´n behöver ätas i små tuggor