Visst var det tråkigt när dessa kärkommna folkfester uteblev, men här i december sitter jag likafullt och lever på ändå.Visst har det varit prövande i perioder men det mesta har löst sig efter lite lirkande. Det kanske inte blivit som man ville att det skulle bli men saker har oftast löst sig på något sätt iallafall. Utan dalar funnes heller inga höga berg, som John Holm skaldade. Och om man tänker sig att debit och kredit ska gå på ett ut vid summeringen så har vi ju en del höga berg i sikte under tiden som kommer.
Det är naturligtvis lätt för mig, som inte rammats speciellt hårt av coronaeffekterna egentligen, att se framtiden an med ett något rågat mått tillförsikt. Trist att inte kunna träffa folk som vanligt - men familjen har fått vara frisk och vi har fortfarande jobb att gå till.
15 år som karriärcoach säger att det allt som oftast inte handlar om hur man har det utan hur man tar det. Ett ofrivilligt avsked från ett jobb man haft många år är inte roligt på något sätt, men när besvikelsen, ibland ilskan, lagt sig något kan man skönja att nya dörrar också öppnas. Detta kanske är möjligheten att hitta jobbet som passar dig som den du är idag, inte den du var när du klev på för tio år sedan? Om du tittar i backspegeln så hittar du säkert någon situation tidigare i ditt liv där du känt att allt var becksvart. Att det fanns absolut ingen möjlighet att detta någonsin skulle kunna lösa sig.
Men idag sitter du här iallafall, har dessutom överlevt detta knepiga år, läser morgontidningen och kanske njuter morgonens första kaffekopp. Det finns mycket som faktiskt behöver vara bra för att du vara i den positionen. Det andra kommer lösa sig över tid. Det har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Vi vet bara inte hur och när ännu.
Man brukar säga att vindrutan ska vara större än backspegeln. Det som har varit och är svårt att göra något åt. Men blicken framåt, genom vindrutan, ser behovet av tusentals anställda på batterifabriken och dess underleverantörer. Invigningen av vårt majestätiska kulturhus i september med Jakob Hellmans turnépremiär i oktober. Byggkranar som blivit en naturlig del av den expanderande skelleftesiluetten. Vår stad har verkligen stuckit upp huvudet ur fjolårsgräset, vädrat morgonluft genom ammoniakdopade näsborrar och vi har alla fått en friplats på resan. 2021 kommer nog lösa sig ändå.