Sofie Hedman: Skynda inte att fynda

Vi är ovanligt tidiga. I vanliga fall brukar vi glida in betydligt senare, när allt har lugnat ner sig och då de mest ivriga fått det de velat ha och vi andra lugnt kan ta det som är över. Fyller vagnen med sådant som ska testas.

Krönikören skriver om charmen med loppis.

Krönikören skriver om charmen med loppis.

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Krönika2020-09-24 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men inte idag, för idag står vi utanför och väntar tillsammans med alla andra. Närmast dörren har det bildats en kö och jag känner igen han som står längst fram och det är honom väl unnat. Kön ringlar sig ned längs lastkajen som vittnar om husets historia och på gårdsplanen står människor utspridda i grupperingar som Tegnell skulle säga nej till.

Vi står en bit bort, trots att tiden inte är oändlig för oss vare sig idag eller någon annan gång så känner vi lugnet. Vi småpratar lite om människorna som vi känner igen och när dörren öppnas ökar trängseln och in ska alla, för där inne finns fynden och tänk om någon annan hinner före.

Vi är inte riktigt ute efter samma saker som de flesta andra som trängs där inne, så vi väljer en annan väg när vi väl har kommit in i den stora lokalen. Det är högt i tak och människor överallt och det gäller att sålla ljud och intryck.

Vi rullar vår vagn framför oss och kanske är den en naturlig barriär i denna tid av avståndstagande. Vi kollar smycken av varierande kvalitet och vi kollar kläder och fyller vagnen med sådant som ska testas. I en loppisvärld är storlekar mindre viktigt och det har man verkligen lärt sig längs vägen. En storlek är bara en fingervisning, det är först när det sitter på kroppen som man vet om det är ett klädesplagg som passar eller inte.

Vår vagn är fylld den här lördagen, men så är det inte alltid och det är minsann ingen garanti alls. Det är snarare så att det är i jakten och letandet som den stora charmen med loppis ligger. Att aldrig veta säkert, men att alltid känna det där pirret i kroppen över att det kanske är just den här gången som man kommer att hitta det där som man letat efter eller som man inte ens anade att man verkligen ville ha.

Vi är ovanligt tidiga den här lördagen, men det gör nog egentligen ingen skillnad. Vi fyndar en hel del och det är vi inte ensamma om. Kön som ringlat lång därute ringlar lika lång där inne när alla ska betala för det som hittats på denna lördags fyndjakt. När vi en stund senare släntrar över den numera rätt tomma gårdsplanen är redan förhoppningarna inför nästa veckas loppistur höga. För ingen vet vad vi har att vänta och det är väl det som är själva grejen.