Vårsolen skiner in genom de stora fönstren som under snart ett läsår bjudit oss på allt ifrån den vackraste morgonrodnaden till det mörkaste av vintermörker. Jag ber honom att berätta mer. Varifrån kommer den tanken? Han berättar då om ett TikTokklipp som visar människor och deras klädval i olika åldrar och att själva essensen i klippet är att det händer något med människor när de fyller trettio. Han nämner varma och praktiska kläder som något åldersrelaterat och kanske är det själva grejen med att bli lite tråkigare i hans ögon. Att välja det säkra och varma före det osäkra och kalla i frågan om kläder.
Jag funderar en stund innan jag svarar på hans fråga och kanske är även mitt svar lite tråkigt. Vilket inte är konstigt, för enligt hans tes blev jag mindre lattjolajban för nästan femton år sedan och vad gör egentligen en sådan lång period av tristess med en människa? Jag svarar honom att jag kanske är lite tråkigare nu än vad jag var tidigare, men att det är så mycket som händer i livet som gör att det som betraktades som roligt tidigare kanske får stå tillbaka en aning och ersättas av något annat.
Han ler lite åt mig när jag trasslar in mig i ett resonemang om min känsla av att jag är samma person nu som tidigare och när han vänder blicken mot skärmen igen så vet jag att jag svarat tillräckligt. Innan jag går ut ur klassrummet säger jag dock att ordet tråkig kanske borde bytas ut mot klok och kanske förstår han då lite av det jag menar.
När jag senare under dagen går hem från jobbet skiner solen fortfarande. Jag lämnar skolan bakom mig, men hans fråga är alltjämt kvar i mitt huvud. Jag tänker på mig själv. Är jag en tristare person nu om jag jämför med för femton år sedan? Förmodligen. I ett liv fyllt av mer ansvar, något som vuxenlivet för med sig vare sig man vill det eller inte, så finns det inte alltid utrymme att vara vild och galen. Om sanningen ska fram finns det kanske inte ens en önskan om att vara det.
Jag stannar till för att ta av mig mössan, för vårsolen värmer ordentligt den här eftermiddagen och när jag stoppar ner mössan i väskan så tänker jag på hans resonemang kring klädval och ler. Femton tråkiga år kanske har gjort sitt ändå?