Sofie Hedman: En tant, en farbror och ett skåp

Det är denna sommars kanske varmaste dag och vi ska köpa ett skåp som ska täcka en stugvägg och rymma en sommargarderob. Vi har kläder hängandes på knoppbrädor, men hur många plagg kan det rymmas på en knopp egentligen?

Krönikören skriver om skåpet som kom att fylla en viktig funktion.

Krönikören skriver om skåpet som kom att fylla en viktig funktion.

Foto: Karin Grip / SvD / TT

Krönika2020-10-21 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har kommunicerat med en kvinna på en köp och säljsida. Hon berättar att det är hennes mamma som säljer skåpet och kan vi därför bestämma dag och tid för hämtning? Det vore nämligen lättast för alla. Jag säger såklart ja och därför har jag inget val denna sommars kanske varmaste dag. Jag måste lämna havet och åka till en annan kustort för att hämta ett linneskåp.

Vi får en adress och eftersom vi inte vet något om Skelleftehamn så vet vi inte var vi ska hamna. En digital röst leder oss rätt och när vi svänger in på den lilla vägen som kantas av flera små trä-garage minns jag en nyhet som berättat om området som vi nu befinner oss i. Garagelängorna ska avvecklas och vad det ska bli där kommer jag inte ihåg, men de små garagen lever sin sista sommar och det är förmodligen därför ett linneskåp snart är på väg därifrån.

Utanför ett garage sitter en tant och en farbror. De sitter på varsin liten campingstol och jag funderar på när man slutade säga tant och farbror. Under min uppväxt fanns det tanter och farbröder överallt. Vi hade tant Kerstin och farbror Ernst några hus bort och de bjöd på morötter och var så där gulliga som bara tanter och farbröder kunde vara. Mina barn har inga tanter och farbröder i sina liv och förmodligen är det något som de skulle behöva, för det finns en massa klokskap som gått förlorad i tanternas och farbrödernas försvinnande.

I alla fall. Vi stannar bilen och går fram till paret som sitter utanför garaget. De visar stolt upp linneskåpet och jag tänker att det luktar lite konstigt därinne, men jag har inte hjärta att säga nej. Så vi lastar in skåpet i släpet, swishar och säger hejdå.

Vi köper en glass på macken i Ursviken och när vi kommer fram till havet igen så lastar vi ut skåpet. Det får stå på gräsmattan och jag säger med positiv ton att det kommer att gå att vädra bort lukten av ett gammalt garage och en hel livstid.

Han som köpt skåpet tillsammans med mig vet att det kan vara värt att hålla med och jag skurar med citronsåpa och sedan får havsluften göra sitt. Vilket det gör, för lukten lämnar skåpet och när jag lastar in sommarkläderna tänker jag att linneskåpet nyss stått i ett garage som ska rivas och nu fyller det en viktig funktion i mitt liv.