Det är torsdag och jag lyssnar på en podd medan jag håller blicken lyft mot snöflingorna som singlar ner och landar på allt som tar emot.
Mina tankar far iväg, för skogen brukar ha en sådan inverkan på mig. Ingenstans är jag klokare än i skogen och de allra finaste idéerna och sanningarna har landat i mitt huvud när jag gått längs en stig med träden som fond.
Idag tänker jag på den långa ledigheten som snart är slut, på jullovet som behandlat mig mer varsamt än någonsin tidigare. Jag inser att kanske är det första gången i mitt vuxna liv som jag förstått vad det innebär att vara riktigt ledig. All annan ledighet har på något sätt varit på låtsas, då jag forcerat fram och hittat på saker att göra för att inte behöva stanna av och känna efter.
När våren var här och vi stod inför en förändrad tid så vände han sig mot mig och frågade, halvt på allvar och halvt på skämt, hur vi skulle hålla mig flytande och lycklig i en tid av långsammare tempo med färre aktiviteter och sociala möjligheter. Jag kunde inte svara honom för jag hade ingen lösning, men det var bara vår då och ingen kunde ana att det skulle passera många månader och sedan bli januari och ännu mindre roliga saker att längta efter och se fram emot.
Nu är vi där vi är och jag har faktiskt levt och överlevt genom veckor och helger utan planer och lov utan riktning. Det har gått bra och kanske har han som ställde frågan i våras stannat upp ibland och funderat på när det stora brytet ska komma i livet som är alldeles för långsamt och där min själ är alldeles för uttråkad. Men det har aldrig kommit något bryt, för i den långsamma lunken har jag lärt mig mycket om mig själv. Jag kan ha trist och det kanske till och med är rätt bra för mig.
Så där i skogen, när lovet lider mot sitt slut och två pussel är lagda, nio böcker utlästa och oräknade saffransbullar är uppätna, så inser jag vad det är att vara ledig. Det är en kunskap jag inte haft tidigare och även om orsaken är skrutt på alla sätt och vis så har det varit bra för mig att stanna upp och landa i en känsla av lugn. För i lugnet ryms en hel massa tid till att bara vara och det är inte helt fel, utan snarare helt rätt.