Ännu en helg i ett långsamt liv har passerat. Jag har förflyttat mig tre mil norrut och sett Bottenvikens mörka vatten nästan ta sig genom istäcket som snart ger vika. Jag har gått längs vägar jag känner till och visst är det miljöombytet bättre än inget, men i det här lilla livet som jag lever just nu är därför flykten via en skärm ett måste.
Jag måste få resa långt, om än bara i tanken. Jag måste få ta del av andra miljöer och låtsas att jag känner de lukter som jag tror mig känna genom skärmen. Jag måste få se och jag måste få känna och jag måste få bli överraskad. Jag måste få lära mig något nytt, för vad vore jag utan de oviktiga kunskaper som fastnar likt flugor på ett klibbigt papper? Ingenting förmodligen.
Därför ligger jag i soffan en kväll och låter Netflix få bjuda mig på sydamerikanska maträtter. Jag njuter av den nya vetskapen om att Argentina till stor del består av ättlingar till de italienska emigranter som anlände med båt för länge sedan och därför är den argentinska maten mer italiensk än vad jag kunnat gissa mig till. Sådant fastnar i mitt huvud och det behövs sannerligen ingen repetition, utan det är kunskaper som aldrig fladdrar iväg någonstans utan stannar för alltid.
En annan kväll ligger jag i sängen och ser ett program om en kvinna som driver en restaurang där skylten är handskriven och maten genuin. Hon pratar om livet i den lilla sydamerikanska staden som hon bor i och jag vill bara dit, för att äta maten och för att få andas en annan luft. Jag googlar namnet och tänker att det kommer en annan tid och då finns Sydamerika kvar, även om det stundtals känns som om allt utanför kommungränsen faktiskt försvunnit för att aldrig vara tillgängligt något mer.
Kanske är det även ett litet uns av självplågeri, att låta hjärnan resa medan kroppen är mer stilla än någonsin. Men det lilla unset av självplågeri är konstigt nog nödvändigt. Jag deppar ihop en liten stund, men sen så fortsätter min resa i tanken och på skärmen. Jag planerar och drömmer om Atlanten och Sydamerika, samtidigt som jag vet att det kommer ännu en lugn helg rätt snart och kanske ska jag unna mig en biltur tre mil norrut och kanske har isen äntligen öppnat upp Bottenviken igen?