Då menar jag inte fler gråa hårstrån eller allmän ålderssvaghet, utan födelsedagen förstås. På ett sätt fyllde jag jämnt, även om ingen riktigt verkar hålla med mig om det faktumet, men en dubbelfyra är väl jämnt om något?
Nåväl, oavsett ålder så är det i dagsläget inte bästa tiden att anordna något stort kalas. Eller knappt ens ett litet. Att tränga ihop sina nära och kära med orden ”finns det hjärterum…” känns i dagsläget inte som en risk värd att överväga. Det är som det är och acceptansen över att ingenting är sig likt börjar sakta bli det normala.
Livet är, med eller utan corona, en krokig stig fylld av både glädjeämnen och motgångar. Förra krönikan handlade om rätten att få stanna upp och sörja sådant som gått förlorat. Därför vill jag i den här krönikan slå ett slag för att ta varje tillfälle i akt att fira det som firas går.
Jag vill också ge en stark rekommendation om att ta ut så mycket glädje som möjligt i förskott. Även om något går åt skogen senare så är en stund av firande aldrig bortkastad tid.
Det finns en person i det här landet som jag tycker är en klart lysande stjärna och förebild just när det gäller firande och livsnjutning och det är allas vår gastronom och mångsysslare Edward Blom.
I ett klipp som jag hittar på Youtube berättar Edward med inlevelse om hur han steker sitt frukostbacon till perfektion i oxtalg och hur han i sin ungdoms dagar döpte de olika hörnen i studentlägenheten till biblioteket, salongen och matsalen. Han säger också att det självklart inte går att ha stora balunser varje dag, men att det även i det lilla går att göra vardagen mer glad, rolig och festlig.
Det är svårt att inte ryckas med i entusiasmen som Edward förmedlar, så mitt tredje tips i den här krönikan är att fylla dina sociala flöden med människor och företeelser som lyser upp din vardag. När det är fysisk distans som gäller så kan vi verkligen behöva fylla på med extra inspiration och glädje från andra håll.
Jag firade förresten min fyrtiofjärde födelsedag med vältvättade händer, social distans och tårta och bubbel. Den där dagen som varje år påminner en om att tiden går är ju både viktig och värd att uppmärksamma.
Dessutom kan gråa hår och lite allmän ålderssvaghet vara värt att fira, för alternativet att inte få uppleva det hela alls, är nämligen ett otroligt mycket tristare alternativ.