Från midvinterns iskyla och ständiga mörker, nätter fyllda med stjärnor och norrsken till nu, det eviga ljuset och en natur i så många nyanser av grönt att det nästan inte går att ta in.
Förra veckan hade barnen skolavslutning, men istället för den årliga traditionen att med tårar i ögonen lyssna på sommarlovsspralliga barn som sjunger om den blomstertid som kommer sitter jag framför datorn och följer en presskonferens. De berättar där om en man som sågs som en så osannolik mördare att det behövdes 34 års utredning för att ens överväga saken. Trots att han funnits där, mitt framför ögonen på dem från dag ett.
Mitt yngsta barn, han är åtta år, bad inför skolavslutningen om att få köpa ett kort. Han ville skriva en avskedshälsning och tack till en omtyckt lärare som han sörjer att inte få ha till hösten. Vi köper kortet och han skriver.
Samtidigt läser jag om en annan åttaåring och en annan lärare som för sexton år sedan aldrig mer fick chansen att skriva, dansa, leka, gråta eller skratta. En man valde att beröva dem den möjligheten. Det tog sexton år att hitta honom med hjälp av modern teknik, i en intervju berättar en av poliserna som utredde ärendet att det visat sig han hade bott granne med mördaren under många år. Osannolikt med sant.
Jag hör också, efter ännu en svart människas grymma och onödiga död, mina medmänniskors desperata rop efter förståelse för hur systematiskt rasism, sårar, skadar och dödar dem bemötas med en oförstående replik om att ”allas liv spelar roll”. Gör aldrig så!
Bemöt inte en människas berättelse om förtryck, sorg och smärta med att förringa och osynliggöra. Om du tycker att det är osannolikt att människor upplevt förtryck, enbart på grund av färgen på deras hud, så beror det på att du aldrig blivit utsatt för just det.
För allas liv spelar roll, men om vi blundar för faktumet att vissa liv lättare får fortsätta levas och andras inte så kommer vi aldrig att kunna förändra. Om vi blundar för faktumet att vissa personer ses som mer sannolika mördare, och andra inte, kommer vi att missa att den som var skyldig kanske hela tiden fanns mitt ibland oss.
Efter i morgon går vi åter mot mörkare tider men idag firar vi ljuset, livet och sommaren.