För att allting ska bli sådär mysigt krävs det dock en del, att någon först gör allting som måste göras varje dag. Om och om igen. Sisyfosarbete som aldrig tar slut, ni vet exakt vad jag menar: Plocka fram. Plocka bort. Smulor. Kläder. Papper. Gympakläder. Skitiga sockar. Smutsiga tallrikar. Komma ihåg. Innebandy. Utvecklingssamtal. Bilbesiktning. Planera. Vem ska vara barnvakt? Hundvakt? Hämta? Lämna? Strukturera. Lyfta på luren och ringa. Inte tre veckor för sent utan idag. Samtidigt som jobbet är viktigt. Annat är roligare. Påminna. Kommer du ihåg? Nej just det, så synd. Vi kan sammanfatta det här är ungefär en tiondel av sådant som ska göras på det som kallas för vår fritid.
En gång för ett tag sedan var det en man i mitt kommentarsfält på Jämställd vardag som kände sig nödgad att tipsa om en lösning på dilemmat med att kvinnor tar så mycket större ansvar för det obetalda arbetet i samhället, i våra hem och i föräldraskapet. Han skrev: ”Det är väl bara att släcka ner, tända kandelabern och korka upp riojan så syns inte skiten och man börjar plötsligt bry sig mer om varandra.”
Den här kommentaren har blivit odödlig på många sätt, vi är många som refererar till rioja-mannens lösning på samhällsdilemmat kring vem som ska göra vad, när och hur om ingen längre orkar: ”Dags att tvätta? Nej vi korkar upp riojan istället! Dags att skjutsa barnen till träningen? Nej vi korkar upp riojan istället! Dags att plocka i diskmaskinen? Nej vi korkar upp riojan istället!” Utan att överdriva så tror jag att vi kan konstatera att den här lösningen kommer att leda till en helt annan typ av problematik att hantera i livet och vardagen.
Men utöver det självklara, och orimliga, i att ta sig en sup varje gång något jobbigt skulle behöva göras är det en sak till jag funderat på om rioja-mannen tänkt på. För att det ska bli en mysig gemensam stund krävs ju att någon tagit initiativet till och planerat den, åkt förbi affären och köpt stearinljus, kört förbi Systembolaget och införhandlat en flaska Rioja och plockat fram den ståtliga kandelabern. Jag undrar om det är så att för många människor i vårt samhälle uppskattar både en mysig stund och ett trevligt vardagsliv, men tar för givet att någon annan alltid ordnar förutsättningarna för det.