Under det här året har vi tvingats att göra saker som människor egentligen är ganska bra på, men som vi samtidigt ofta tycker är besvärliga och obekväma. Jag pratar om att förändra våra kära vanor och älskade rutiner i vardagen. Förra våren, förändrades många av de här inkörda hjulspåren, i princip över en natt. Mycket av det som vi hade tagit för givet och refererat till som sunt förnuft fick helt nya betydelser när spelarenan förändrades av ett litet, litet virus.
Människors generella ovilja mot förändring och stundtals bristande förmåga att inte bara utgå från sitt eget perspektiv avslöjas ofta i de små orden vi använder, som till exempel just nämnda ”sunt förnuft”. Beroende på situation, vilka människor du befinner dig med, vad dina och deras erfarenheter består av, så kan jag lova att all världens rutiner, sedvänjor och vardagliga beteenden kan inrymmas i de orden.
Sunt förnuft är alltså både något väldigt situationsberoende men också ständigt föränderligt. När spelreglerna förändras så förändras också betydelsen av orden, till exempel så här:
Sunt förnuft för ett år sedan: ”Här tar man i handen när man möts. Punkt slut.”
Sunt förnuft nu: ”Här säger man hej på två meters avstånd, allt annat är respektlöst. Punkt slut.”
Jag vet inte vad sunt förnuft betyder för dig som just nu läser, men för mig betyder det motsatsen till att alltid utgå från att din sanning är andras sanning. För mig är det sunt förnuft att förstå hur viktigt det är att ibland stanna upp och lyssna på hur andra upplever en situation. Det kan vara på din skola, din arbetsplats, i ditt hem eller i ett kommentarsfält på sociala medier. Sunt förnuft för mig betyder att man ständigt är villig att lära sig nytt och kan reflektera över, och kanske till och med ibland ifrågasätta, sina egna vanor och sätt att göra. För det är så oerhört lätt och bekvämt att peka finger åt andra, men samtidigt aldrig rikta fingret mot sig själv.
Om vi tillsammans vill skapa förändring i något sammanhang (som inte är framtvingad av ett virus) så kom ihåg det här: När du tänker att någon annan borde förändra sig men att du minsann inte ska behöva göra ett skit för att det känns jobbigt. Det är troligtvis exakt då du behöver rannsaka dig själv. Göra lite mer. Göra lite bättre. För skillnad gör vi tillsammans med andra.