Som ni förstår är det alltså lika många år sedan mitt liv förändrades, på en del väntade sätt, men om jag ska vara helt ärlig också på väldigt många oväntade sätt. Till exempel hade jag aldrig kunnat förstå vidden av det där med att ett plus på en sticka skulle innebära början på en kräkorgie som i runda slängar pågick ett halvår. Minnesvärda stunder under den här perioden var till exempel när min lillasyster frågade varför jag hade på mig vita strumpbyxor mitt i sommaren. Svaret: Det hade jag inte. Men att ligga inomhus och dricka avslagen Cola (fick som tips mot illamåendet, kan bespara er alla att prova, det fungerar inte) gör inte gott för solbrännan. Efter den här inledande perioden av det kommande föräldraskapet fick jag sedan uppleva den tveksamma glädjen att bara må lite illa de resterande månaderna.
Sedan kom hon då, den där tjejen som lärt både mig och hennes pappa så mycket om livet. Jag hörde en gång en klok person säga att många tror att det är föräldrarna som formar barnet, fast det egentligen lika mycket är barnet som formar oss till de föräldrar vi blir.
De viktigaste lärdomarna som jag tagit med mig under åren som förälder, och som jag gärna delar med mig av är att barn såväl som vuxna har en egen vilja och att barn liksom alla andra människor har rätt att bli respekterade och lyssnade på. Barn är väldigt bra på att påminna oss vuxna om att saker och ting inte behöver vara ”som de alltid varit”. Normer och traditioner kan stundtals vara enkla att förhålla sig till, men är också uppbyggda av väldigt mycket strunt. Där kan kloka, empatiska och modiga barn ofta hjälpa oss att se nyttan med att våga göra nytt, på nya sätt, med nya glasögon på världen.
Innan jag själv fick barn brydde jag mig inte så mycket om deras roll i samhället, men nu blir jag vansinnig när jag ser eller hör vuxna som beter sig respektlöst mot barn, behandlar dem som andra klassens medborgare, retas, inte lyssnar, förminskar skrattar åt och pratar över deras huvuden som att de inte skulle höra lika bra som alla andra.
Tack hjärtat för att du lärt mig allt det här. I de djupaste dalarna och de högsta topparna pågår livet. Det är både vemodigt och magiskt, Ibland går det fort och ibland oändligt långsamt, men kärleken som binder oss samman är evig.