Det var påsklov, ledighet och härlighet, alla ville känna inlandsluft i lungorna och drog hem till fädernegården där mormor bor kvar. Skoterliv, barnskrik, snö i skorna, tappad mat i elden, smågnabb mellan syskon, kusiner och morföräldrar. Härligt med påsk! Så kom eftermiddagen och alla skulle duscha innan middag. Mer barnskrik, blöjbyte, välling och sovande mågar i kökssoffan. Samtidigt som duschen strilade gick diskmaskinen varm, ugnen fick bekänna färg och vattenkokaren hade startats fast ingen, absolut ingen, fick röra den, eftersom ”går vattenkokaren samtidigt som ugnen, vattenpumpen, eller gud förbjude bastun så går strömmen!” Men det förbjudna skedde. Det blev svart. Strömmen gick och vattenpumpen dog. Vila i frid. Någon fick använda toapapperet i totalt mörker. Steken stod i ugnen. Mormor brann av. Skällde på den som stod närmast vattenkokaren. Jag själv fick psykbryt eftersom jag och mina två barn stod näck i duschen med schampo i håret. Säkringarna gick icket att finna! Kaos.
”Helvete, du får gå till Börjessons och fixa en säkring” halvskrek modern från köket till min äldre bror.
Börjesson är mormors granne. Han tog glatt emot min bror som också glatt satte sig i grannens kökssoffa och ännu gladare tog emot ett stort mjölkglas whisky. Minuterna tickade. Lite torrkött kom fram och de ljög ikapp i godan ro. Det tog 65 minuter(!) att hämta en säkring. 65 minuter!
16 personer i samma hus väntade på en sketen säkring, frustrationen steg och slutligen ringde någon och efterlyste säkringen. Brorsan fick snabbt svälja torrköttet och kila tillbaka.
Säkringen fixade strömmen, ersättare till vattenpumpen beställdes, vattenkokaren gömdes i hörnskåpet och förmodligen står den kvar där fortfarande.
Jag gillande inte varje minut av den påsken. Men nu saknar jag det något fruktansvärt. Jag vill att vi ska kunna umgås igen. Trodde aldrig jag skulle erkänna det, men jag saknar er bröder där någon alltid förlägger snorpapper i soffan, en annan som aldrig hinner ta på sig mer än kalsonger och underställströja under dagen, eller friterar lökringar stup i kvarten. Jag saknar morfar som kan läsa godnattsaga för barnen och mormors underbara mat. Jag saknar att umgås med släkten och jag hoppas att bättre tider väntar!