För många av oss är det någon, eller några veckor kvar till en efterlängtad semester. Så jag vill prata lite mer om just det, det vill säga den där semestern som en tid för återhämtning och reflektion, när alla vinterns drömmar ska gå i lås, barnen ska vara glada och vi vuxna ska hjälpas åt med allt det där som ändå behövs göras. Ni som har små barn vet hur mycket som ska roddas till exempel inför den minsta lilla resa, jag menar sådant som packa blöjor, tvättlappar, vällingpulver, flaskor, snuttefiltar, vagnar och en miljon extra kläder. Försöka lösa svettiga barns syskonbråk i baksätet på bilen och sedan vakta över ungarna konstant för att de inte ska drunkna, bli överkörda eller bitna av en huggorm. Puh!
När man är mitt i det här livet med småbarn är det nästan tur att man aldrig hinner tänka på om det är jobbigt eller ej, det är liksom bara att kavla upp ärmarna och leverera om man vill ta sig utanför dörren och hitta på något. Men det är också så att den här bördan tenderar att fördelas väldigt ojämställt, inte alltför sällan ses det som kvinnors huvudansvar att rodda hela barn och familjelogistiken och män anses vara schyssta om de ”hjälper till”.
Hela den dynamiken är naturligtvis förkastlig, i ett gemensamt hushåll och föräldraskap är det självklart så att ingen ”hjälper till” det är ett delat ansvar. Dessutom är det så att just semestertider tenderar att förvandlas till lågvattenmärken där folk faller in i femtiotalsmässiga könsstereotyper oavsett hur vardagen såg ut innan: ”Nu är vi på lantstället och helt plötsligt (utan att någon förstod hur det gick till) lagar mamman frukost, lunch, diskar och fixar och vi lever ultra-könstraditionellt här i sommaridyllen.” Det vill säga någon vilar och har det kul, och någon annan är mer sönderstressad efter semestern än innan. En otroligt tråkig dynamik för alla inblandade.
Så nu tycker jag att vi gemensamt bestämmer att ”mamma fixar allt” är retro på ett dåligt sätt och helt ärligt tänker jag inte heller att alla drömmar ska gå i lås på semestern. För barn är inte alltid glada och ibland regnar det när vi hade drömt om sol. Det är helt ok, för allt går inte att kontrollera och livet är en ständig berg och dalbana. Men hjälpas åt, det gör vi förbanne mig året runt för ansvar och rättvisa ska aldrig ta semester.