Eller nja, just skolan skulle inte den här texten handla om men jag tyckte att Beach Boys hade formulerat det jag ville komma fram till. Var lojal mot ditt lokala idrottslag. Och när jag säger lokala idrottslag så pratar jag inte om de större lagen vi har i vår stad med köpta spelare från lite här och där. Jag pratar om lagen från mindre samhällen, byar och allt däremellan. De som kämpar på och utövar sin sport långt bort från flådiga spelarkontrakt, rampljus och uppbackning bara för att man tycker det är kul med sporten och vill ge närsamhället sin tid.
Till min glädje har jag förstått att inte mindre än tre lokala hockeylag återigen ställer A-lag på isen i vinter. Boliden, KAIF och Burträsk. Heja er! Jag har själv mer bakgrund i fotboll men gläds djupt åt att fler ägnar sig åt idrott på en lokal nivå, oavsett idrottsgren.
Idrott förenar när den är bra. Den utvecklar människor och sammanhang, ger glädje och guldkant på tillvaron. Den ger hopp, utmaningar och gemensamma mål. För att man som människa ska komma riktigt nära det här tänker jag att vi behöver de små och lokala sammanhangen. Alla får självklart hålla på och heja på lag i större sammanhang. Det gör jag med även om jag har svårt att älska lag i större sammanhang lika intensivt som jag älskade VM-laget i fotboll -94. Men framför allt så älskar jag de här mindre sammanhangen som skapar meningsfull samvaro för människor i närheten och blir en guldkant på tillvaron. Och jag älskar människorna i de här sammanhangen. Alla spelare jag mött, tränare, materialförvaltare, kiosktanter, expertfarbröder som alltid sitter på samma ställe och vet exakt vad som borde ha gjorts i stället för det som gjordes. Alla är med och alla bidrar.
Vårt samhälle lider av perfektionssjuka. Allt ska utvecklas, helst till professionella sammanhang. Många barn slutar idag idrotta skrämmande tidigt just för att upplevelsen är att man inte är bäst och då är det ingen idé. Finns det inga lokala lag med äldre spelare man känner som strävar på med sitt bara för att man älskar idrotten finns det heller inga nära förebilder att ta efter. Och finns det inte personer runt ett lokalt lag som ställer upp med tid och resurser på olika vis är det väldigt svårt att driva och underhålla det lokala laget. Svårt och nästintill omöjligt.
Alla kan inte vara spelare men man kan engagera sig i föreningen på olika sätt eller vara en trogen supporter som köper bingolotter, mössor och plastpåsar. Gör det du kan för att det ska finnas idrottssammanhang där du bor. Folkhälsan, det förebyggande arbetet med barn och unga samt din lokala känsla av sammanhang kommer tacka dig.
Själv är jag alldeles för skröplig för att klara av att vara aktiv utövare av just mitt livs kärlek fotbollen men jag duger fint som ordförande i en skidklubb och har varit lagledare i fotboll. Alla har en plats.
Men. Skulle nu Jörns IF starta ett damlag innan jag hunnit fylla pensionär så lovar jag högtidligt att en match i det laget ska jag spela. Jag paxar alltså härmed positionen som högerback och förväntar mig givetvis också att få bära det noblaste av nummer på min röda och vita tröja; nummer 13. Vi ses på Jörnsborg. Förvarna gärna vården i förväg så att en ambulans står på stand by och väntar. Jag har föga hopp om att kunna lämna planen för egen maskin men spela så länge det håller, det skulle jag absolut göra. Be true to your school.