Samtidigt som jag är stolta över mina barn som hanterar oron kring Ukraina på detta sätt är jag sjukt orolig själv. Jag har ingen att leka krig med för att hantera känslorna. Jag har inga fröknar som snackar med mig kring läget i Europa. Min yngste son oroar sig för att kriget snart kommer hit, till oss. Jag själv oroar mig också över detta, över tillgången på livsnödvändig medicin, mat, skydd. Samtidigt ska jag som förälder bidra till lugn, visa säkra källor och förklara källkritik, berätta att man inte bara kan springa omkring och ha ihjäl folk för att vinna land, att vi har ett rättssystem som kan döma, sätta bovar i fängelse, ge upprättelse för brottsoffer bla, bla, bla.
Jag förklarar vidare att den där ryske ledaren förmodligen behöver överösas med kramar, kärlek, omtanke, i förlängningen kanske väckelsemöten eller kognitiv beteendeterapi. Men det är svårt att vara korrekt. Ilskan över det som just nu utspelas är påtaglig. Alla floskler om kärlek, omtanke och medmänsklighet känns ihåligt. Måtte vi klara detta! Måtte vi visa kärlek, omtanke och medmänsklighet in i oändligheten och vidare.
Min släkt har kanske inte alltid suttit längst fram i skolbänken, kan inte algebra och har absolut inte läst Dostojevskij. Men vi kan berätta. Många är gångerna jag har hört berättelser om vinterkriget som farbror Torsten stred i och som gjorde honom nedstämd och tyst när det kom på tal. Om sambons farmor som gömde ägodelar, ja till och med möbler, i en lada för att sedan fly från Finland till tryggheten i Malå.
Även om min generation inte upplevt något krig är det ju för fasiken inget vi vill ha, vi begriper att det inte är lösningen på några problem alls. Jag behöver inte ha några hemska mardrömmar eller obearbetade krigsupplevelser i bagaget för att förstå att krig INTE är ett alternativ. Nu ska jag bara förklara det för mina barn också, fortsätta med omtanke och medmänsklighet. Och berätta. Berätta om släktens livsöden och historia. Berätta om Torsten, Lilja och Barbro. Berätta om det som händer i Ukraina och skillnaden mellan en ledare och ett helt folk. För berättelser är ett kraftigt redskap, att använda i kampen mot desinformation och krigsgalningar.
Anna Israelsson