Lurigt, detta. Du slår upp dina tallriksstora ögon i förskräckelse, invirad i svettrassliga lakan och försöker orientera dig och förstå vad som hänt. Med samma huvud som diktat ihop den bisarra drömmen och samtidigt förfasats över densamma ska du i ditt sömndruckna tillstånd försöka få ordning på torpet igen. Lite samma princip som katten när den petar in ett sudd under mattkanten, tror för en stund att den är borta och blir eld och lågor när de boxar till den igen. Fast den gör det nog lite mer medvetet.
Vi har aldrig känt till mer om hur hjärnan verkar funka men vi vet fortfarande väldigt lite. Att bli fintad genom drömmen är ju inget du gör medvetet men vi kan nyttja kunskapen om att lura oss själva till vår fördel i vissa lägen.
Till att börja med så är du inte dina tankar. Tankarna poppar på likt popcorn i en kastrull och inget du direkt kan styra över. De kommer, kräver uppmärksamhet och går. Det du kan välja bland är vilka av de tankar som poppar upp som du vill agera på och vad du i så fall vill göra med dem. Inom meditation pratar man om att ta ett steg åt sidan och mer bli en observatör av de tankar som är allestädes närvarande.
Att bara iaktta tankarna, inte låta dem få fäste i huvudet och låta hjärnan börja spela upp olika worst-case-scenarios och måla upp alla tänkbara hot som finns, är vinnande. Björn LIndeblad, Natthiko, brukade svara reportrar som frågade efter hans mest värdefulla erfarenhet från sina 16 år som buddistmunk, att ”-Jag tror inte längre på allt jag tänker”.
VI kan inte bestämma allt vi tänker men vi kan lura oss till att tänka annorlunda.
De allra flesta vill vara glada. Kanske den önskan är som störst när vi inte är naturligt glada och då finns ett, rätt banalt men fungerande sätt, att finta oss själva att tro att vi är det.
Om du tar en penna och sätter på tvären mellan käkarna, så långt in du kan, och biter ihop så kommer du se lite ansträngt leende ut. Konstig, men dock leende. När musklerna som styr leendet är i den positionen sänds en signal till hjärnan att – ”Hey, här var det visst roligt.” Experiment som gjorts med detta, kallas facial-feedback, visar att de som utsatts för detta påtvingade leende en stund uppfattar omgivningen mer positivt än de som inte haft den. En februarimåndag i norr kan kännas lättare om man är glad i onödan.