Ett av många ägg väljs ut, matas därefter med superkost, fodersaft de luxe och kryper så småningom ut som ny drottning.
Om den gamla drottningen dött, inga problem. Men lever den gamla damen blir det ”slaggis”, slagsmål match i ringen, så att säga. I de flesta fall vinner den yngre drottningen och den äldre får vila i frid. Hårt, men sant.
Otroligt imponerande små varelser i detta fall. Men i andra situationer är de mindre imponerande.
Som när en bikupa flyttas, kan så vara bara några decimeter, kan bina tappa greppet helt. De hittar inte hem! Deras inbyggda gps fungerar inte och de flyger automatiskt tilllbaka till den gamla ingången trots att där inte finns någonting. Surrar förvirrat runt på samma ställe och fattar noll. Märkligt men mäktigt, hur naturen fungerar.
Varför så intresserad av dessa små varelser tänker du? Jo, jag har precis påbörjat en biodlarkurs tillsammans med andra superintresserade bifantaster. Häftigt att vi är så många! Det verkar också vara en stor efterfrågan på både nybörjarkurser och nya bisamhällen vilket är otroligt bra, för fler bin behövs, för jordbruket, pollineringen och ekosystemet i stort!
Något mer som är häftigt är att just i våra trakter, Skellefteå, Lövånger, Malå och Norsjö finns än så länge inte det beryktade varroakvalstret som kan döda hela bisamhällen. Det är faktiskt det enda området i hela Sverige som idag inte har dessa kvalster!
Vad är detta för ett litet kryp, tänker du? Jo, det är en parasit som lever på honungsbin. Typiska symptom som kan märkas på bina är deformerade och outvecklade vingar, förkrympta bakkroppar, ibland blir ynglen inte ens bin, de är redan i cellen skadade eller döda. Det är svårt att upptäcka kvalstret och när biodlaren väl ser detta kan det vara för sent och hela samhället kan dö ut rätt snabbt. Usch! Dock finns hjälp och bekämpning som kan sättas in. Det finns så kallade ”bitillsynsmän” som kan kallas ut när kvalster eller andra sjukdomar upptäcks bland bin.
Men den häftigaste kunskapen jag tagit med mig från kursen, enliga mina barn, är att jag numera vet att bina alltid har en årlig vårflygning som även kallas ”den stora bajsflygningen”.
De har liksom hållit sig hela vintern. Så den första varma vårdagen blir de akut bajsnödiga och hinner knappt ut ur kupan innan de släpper en laddning skit. Mäktigt!
Hade ingen aning om varken bitillsynsmän, varroakvalster eller vårbajsningen innan kursen. Och även om jag inte kommer att bli biodlare just nu, är det en rolig och intressant kunskap att bära med sig. En kunskap om hur vår märkliga och mäktiga natur fungerar.
Anna Israelsson