Trots att människorna vi sårade har förlåtit, glömt och gått vidare så ligger vi där om natten och tänker på det tills minnet förvandlas till en svettig mardröm istället. Du kan sitta på restaurangen med vänner, skrattandes och belåten tills en flashback slår till från ingenstans. Då blundar du hårt och biter ihop som om någon slagit dig rakt i magen.
Det kan vara ett minne från fem år sedan, tio år sedan eller kanske till och med tjugo år sedan. Själv blir jag tvärillamående när jag minns misstag jag gjorde när jag var fjorton år. När jag säger det högt för mig själv hör jag hur löjligt det låter. Hur kan en tjugosjuåring fortfarande må dåligt över dåliga val hon begick som ung tonåring? Hur kommer det sig att jag inte kommer ihåg ett enda bråk med mina vänner från den tiden men jag kommer ihåg varenda litet felsteg jag tog?
Jag har grubblat och jag har funderat över hur man förlåter sig själv, på riktigt. Förra veckan valde Facebook att påminna mig om ett minne från elva år sedan. Jag skakade på huvudet när jag såg bilden och slogs av en märklig känsla. Det var en känsla av att titta på någon jag inte alls kände igen. Jag försökte minnas vem jag var på den bilden och insåg hur mycket jag hade lärt mig sedan dess. Jag hade växt såpass mycket mentalt sedan den bilden att jag enkelt kunde konstatera att jag är en helt annan människa idag. Samma ansikte, men nya vanor, nya värderingar, ny kunskap och ett helt nytt sätt att resonera på.
Jag vet idag att jag aldrig skulle begå samma misstag jag begick över tio år sedan. Så varför mår jag dåligt över en människa jag inte längre är? Om uppgiften var att slänga ut det gamla och ta in det nya så avklarade jag den uppgiften för många år sedan.
Så nästa gång du ligger vaken om natten, fråga dig själv – är jag fortfarande den människan jag har dåligt samvete över? Om svaret är nej så är det dags att förlåta den yngre versionen av dig som inte hade all kunskap och erfarenhet du har idag. Den versionen av dig trampade fel så att du en dag skulle kunna trampa rätt.