Dagligen väljer vi vad vi vill fokusera på men vi väljer även vad vi vill ignorera. Men var går känslor och gömmer sig när vi ignorerar dem? Ditt sanna mående ligger i det undermedvetna och det är där allt växer. Detta var något jag lärde mig som tonåring på gymnasiet när ångest och panikattacker blev en del av min vardag.
Med rätt hjälp kom positiv förändring och attackerna så som jag mindes dem blev ett minne blott. Det är enkelt att förknippa ångest och panikattacker med negativa känslor, så om du är lycklig och allt går bra så borde ingenting hända, visst? Som vuxen fick jag nyligen lära mig att det inte alls är så det funkar. Mellan en ny jobbefodran, daglig övertid och långa kvällstimmar i en musikstudio så var det svårt att tro att jag kunde må dåligt av det, trots att jag var trött. Saker och ting gick ju äntligen väldigt bra.
När jag var ständigt på gång var det enkelt att inte känna av de där varningssignalerna mitt undermedvetna försökte belysa. Jag kunde inte minnas senast jag hade tid att se en serie på tv, laga mat eller ta en promenad i skogen. Detta var dock okej, för allt gick min väg.
Allt förutom jag själv, tydligen. Jag satt i bilen på väg till Huntstanton strand för inspelning av en musikvideo. Detta var under helgen, efter en lång jobbvecka med runt fem timmars sömn per natt. Vi spelade musik och skrattade glatt över vilken tur vi hade haft med vädret – hela 27 grader varmt! Men när trafiken saktade ner och vi fastnade mellan bilarna ett tag så saktade även mina tankar ned. Helt plötsligt var jag inte så upptagen längre.
Jag kunde känna av min kropp. Och min kropp var allt annat än okej. Min bröstkorg kändes tung och brännande smärta letade sig från nyckelbenet hela vägen till min vänstra axel och ner längs armen. Mina händer började domna av och hjärtat började klappa allt snabbare. Jag förstod vad som höll på att hända, det kändes alltför bekant. Det var nu mitt undermedvetna hade fått nog och skrek att jag behövde lyssna. Och jag lyssnade.
I skrivande stund sitter jag i trädgården med en bok och en kopp te efter att ha tagit ledigt från jobbet. Vi måste komma ihåg att sakta ner. Vi måste komma ihåg att lyssna igen. Priset vi betalar annars är alldeles, alldeles för högt.