Mina nördtips angående olika komiker

Folk verkar älska Bo Burnhams Inside. Och som kronisk standup-nörd ser jag det som en inbjudan att prata mer om min besatthet, för även om Bo Burnhams är populärast så är han inte först, och jag delar gärna med mig med lite tips.

"Bo Burnhams Inside kändes uppfriskande" skriver Marcus Andersson.

"Bo Burnhams Inside kändes uppfriskande" skriver Marcus Andersson.

Foto: TT NYHETSBYRÅN

Krönika2021-08-26 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När en komiker turnerat färdigt eller känner sig redo att pensionera sitt gamla material är det vanligt att dom spelar in en special. En hel föreställning med det bästa av det bästa som vaskats fram genom oräkneligt många gratisshower. Där skämten lags ut med kirurgisk precision för att få rätt tempo. Sen spelar dom in samma show flera gånger och den färdiga produkten som vi i TV-soffan sen får se är ett hopklipp av det bästa av det bästa av det bästa.

Formatet har varit lite stelt. För även om materialet och ansiktena är olika så har varje special haft samma stuk. En komiker står på en scen, av och till klipper man till publikreaktioner. Rinse and repeat.

Så Bo Burnhams Inside kändes uppfriskande. Där han under isoleringen skrivit, spelat in och redigerat sitt material på egen hand. Bo har tidigare regisserat så han är medveten om filmspråk och man kunde redan i hans tidigare special se hur kameran användes mer som ett verktyg än ett själlöst ögonvittne. Men han är inte ensam och här är fler som lekt med formen.

Först ut är Maria Bamfords The Special Special Special. Maria är en av mina favoritkomiker, inte bara för hennes sina olika röster och att hon kan prata så öppet om sin bipolaritet. Utan för att hon var modig nog att spela in sin special i sina föräldrars vardagsrum, med bara dom som publik. Mycket av materialet kretsar kring föräldrarna och ni kommer känna den intima, humoristiskt stela känslan om ni tittar på den.

Sen har vi Chelsea Perettis One of the greats som bytt ut klippen av publikreaktioner från liveshowen till skrivna reaktioner, där allt från hundvalpar och hon själv sitter i publiken. Det som annars är en tråkig nödvänighet för klistra ihop flera shower så att det känns sömlöst blir istället en del av humorn.

John Mulaney bröt helt formatet i John Mulaney & the Sack Lunch Bunch och gjorde en barnprograms inspirerad-special (lite som Andy Kaufmans special redan på 70talet), där barn levererar hans material i olika sketcher och han bara agerar programledare. Att höra John Mulaneys brådmogna och styltade ordval och referenser komma ut ur barns munnar är så fantastiskt.

Så när eller om ni har sett Bo Burnhams Inside och känner en blodad tand efter mer nyskapande stand up så hoppas jag att ni ger dom här en chans.