Efter sedvanliga artighetsfraser och några få rader om vårt gemensamma intresse, jakt, så kommer ett stycke som jag genast förstår är själva anledningen till att han skriver. David är helt enkelt orolig över min hälsa och de risker jag påstås utsättas för i utländsk media. Och om vi verkligen lider så mycket i covid 19-pandemin som det hävdas från en viss president i grannlandet söder om David.
Jag börjar mitt svar med att krasst konstatera att den presidenten kanske man inte ska lyssna på. Men så slår det mig plötsligt, att det är nog kanske inte helt lätt att som utomstående förstå det svenska förhållningssättet till den här pandemin.
Klart att det måste uppfattas som otroligt märkligt när bilder på svenskar som äter glass på gator och torg kablas ut. Speciellt när stora delar av Europas befolkning riskerar höga böter bara genom att sticka näsan utanför dörren. Så hur beskriver man egentligen oss svenskar och vårt förhållningssätt gentemot regering och våra statliga myndigheter?
Jag börjar mitt något längre svar med raderna: ”För att förstå den svenska modellen i denna pandemi så måste man också förstå den svenska mentaliteten”
Vi är inget puss och kram-folk utan social distansering ligger nästan latent i vår folksjäl. Att en majoritet av de svenska hushållen enbart bebos av en person.
Jag funderar också länge på hur jag ska kunna göra det begripligt för David om vår exceptionella tillit till regering och myndigheter? Hur förklarar man för någon vars uppfattning är att staten och statliga myndigheter absolut inte vill en väl? Hur beskriver man det samhällskontrakt som är grundstommen i vårt svenska samhälle? Jag inser snabbt att vad jag än skriver så kommer det på många sätt att framstå som rent obegripligt. Speciellt när andra parten vuxit upp i ett land där individens förmåga är det enda avgörande för hur framtiden ska se ut.
Jag försöker efter bästa förmåga att förklara hur vi agerar, och varför, i denna dödliga pandemi. Svaret låter inte vänta på sig och min slutsats var rätt. Vår coronastrategi läggs bara på högen av alla andra obegripligheter som vi diskuterat genom åren. Vapenlagstiftning, skatter, föräldraledighet, sjukvård, längd på semestrar, allemansrätten och så vidare.
Faktum är att när jag tänker tillbaka på alla brevväxlingar vi haft genom åren så slås jag av en enda tanke, tänk vad bra vi har det i Sverige.