Även om den första semesterdagen bjuder på riktigt busväder så tycker jag mig ändå vara lyckligt lottad. Jag har nämligen förmånen att få sitta i vår sommarstuga på min semester och elda i järnspisen. En stuga som visserligen i stora drag saknar alla former av moderniteter, men en stuga som har så mycket annat som väger upp.
Att vara i sommarstugan är en semestertradition vår familj ägnat sig åt i många år och den traditionen har nu fått ett nytt ord, hemester. Ett ord som kommit i kölvattnet av den pandemi som dragit fram i stora delar av världen.
Hemester innebär att vi svenskar nu måste tillbringa semestern på hemmaplan. De flesta flygen är kvar på backen i sommar. Vi västerbottningar är visserligen välkomna till Danmark men mot Norge och Finland är gränserna stängda, i skrivande stund. När vi inte kan åka någonstans, ja då måste det ju bli en hemester.
Och visst märks det. På den korta Fällforsleden vandrar nu många gamla och unga, ett bra sätt att utforska den fantastiska naturen som området kring Fällfors ger. Och handen på hjärtat, hur många av oss har egentligen koll på vad som finns att göra och uppleva i vår egen hembygd? Alla de fantastiska platser som finns omkring oss? Inte jag i vart fall och ett tips är att besöka Skellefteå kommuns hemsida under Uppleva och göra. En tjänst som de flesta kommuner har.
Mäklare runt om i vårt land rapporterar nu att efterfrågan på sommarstugor är större än tillgången. Vi som bor i Västerbotten har dock en god möjlighet att hitta vårt sommarparadis inom rimligt avstånd och pris. Vi kanske inte behöver tränga ihop oss vid kustbandet, det finns ju en hel del pärlor i skogsgläntor och vid de insjöar vi har. Öde gårdar och torp som bara väntar på att någon ska ge dem en smula kärlek.
Livet i sommarstugan är egentligen ganska opretentiöst, här finns inga måsten. Inga frukostmenyer att passa, inga förbokade dagsutflykter och absolut inga krav på någon speciell klädsel.
Jag petar in ännu en pinne i järnspisen allt medan regnet öser ner. Kanske får det bli en god bok, kanske att ännu en gång gå igenom fiskeutrustningen. En sak är jag dock helt säker på, om jag får leva och må så kommer det bli många fler hemestrar i framtiden.