Det jag pratar om är naturligtvis alla de elektroniska möten som nu sker i vårt arbetsliv istället för de fysiska. Vi är många som blivit förbjudna att komma in till våra arbetsplatser och vissa av oss klarar det bättre än andra. En kollega till mig klarar det sämre. Han har inga fysiska problem av arbetsplatsen hemma, han klarar tekniken galant, men däremot är han ju sällskapssjuk så att han håller på att dö. Den finns nästan något panikslaget över hela hans uppenbarelse där i bildskärmen.
Varje Teams möte ber han på sina bara knän om att få komma in till kontoret i hoppet om att någon annan också ska vara där. Att den här pandemin slagit hårt mot de ensamstående råder det inga tvivel om. Människors vars enda sociala kontakt kanske kommer från just sitt arbete, friluftsliv eller föreningsliv, ett socialt liv som just nu har upphört att existera.
Men så har vi den andra kategorin människor, den som jag själv tillhör, som har svårt att förstå den panik min kollega upplever. Jag har ju haft kontoret hemma långt före det att pandemin slog till. Jag kan istället känna en befrielse av att slippa ta flyget ner till kontoret i Stockholm varje månad. Slippa spendera ändlösa timmar på en flygplats eller i kön till säkerhetskontrollen. Det råder ju inga som helst tvivel om att vi kan vara minst lika effektiva i våra möten via de digitala kanalerna. Och tänk bara den miljövinst vårt företag har gjort genom att skippa flygresorna detta pestens år. Men för den som lider av sin ensamhet är det en klen tröst.
Men det finns även en baksida av medaljen för oss som tycker om att sitta hemma och jobba. För den digitala tekniken gör det nu mycket enklare att kalla till möten, massor av möten. Så även om jag nu slipper flyga en gång månaden så kommer istället kallelserna på de elektroniska mötena droppande in i schemat i en aldrig sinande ström. Jag hoppas det är nyhetens behag, att vi också börjar effektivisera vad vi har möten om.
För mig har pandemin dock resulterat i en sak, när den är över så kommer mitt flygande i tjänsten ha reducerats till en fjärdedel. Skellefteå Airport och SAS kanske blir ledsna men nu vore det rent oansvarigt mot miljön att inte fortsätta rida på möjligheterna som den digitala tekniken ger oss.