Jag ligger kvar i sängen och håller igen. Jag har absolut ingen lust att lämna värmen under täcket för att springa på utedasset denna gråa morgon i oktober. Vi är i stugan för att stänga ner inför vintern och utanför fönstret ser jag att det blåser så att höstlöven yr.
Vädret där ute inbjuder knappast till aktiviteter utomhus idag men vattnet skall stängas och utemöblerna skall tas in. Jag skulle helst bara vilja sova vidare men nu ligger jag här under det varma täcket och inser att snart går det inte längre, nu måste jag snart hoppa i byxorna och springa de 50 metrarna till utedasset. Nöden har liksom ingen lag. Trots att det gått en bit in på morgon så är vädret där ute så grått att hela sovrummet ligger i dunkel. Nu är dock beslutet taget, strumpor, byxor och skjorta åker på i ett huj. Det går så snabbt att till och med jycken lyfter på huvudet och undrar vad som står på.
Väl tillbaka inne i värmen så sätts kaffet på och jag väcker min käraste med en kopp på sängen där vi tillsammans drar upp dagens planer. Och det är efter kaffet på sängen som hon upptäcker att hennes BH är borta. Det vänds på madrasser och det söks bakom möbler men icke, hennes BH är och förblir som uppslukad av jorden. Och nu kommer mina tvivel som ett brev på posten, hade hon verkligen på sig en BH innan hon hoppade i nattsärken igår kväll? Kan hon ha tagit av den på något annat ställe? Sambon är dock tvärsäker på sin sak men trots det utvidgas nu sökområdet till att omfatta hela sommarstugan. Till slut tvingas vi ju inse, ska vi hinna göra annat idag så måste letande efter denna resår med två kupor fortsätta senare.
Och det är precis när vi är på väg att ge upp som hon kastar ur sig frågan,
–Det är inte så att min BH ligger i dina kläder? Att det är du som just nu bär den?
Vi skrattar båda medan jag med stor självsäkerhet hävdar att, naturligtvis skulle jag väl känna om det låg en BH i mina brallor. Jag återvänder till köket för att färdigställa frukosten men eftersom morgonen innehållit en så stor grad av tvivel så kan jag inte låta bli. Jag låter min blick följa byxbenen neråt. Och längst ner vid ena benets slut, där sticker en liten bit blå resår ut med en hyska i änden.
–Älskling, jag har hittat den!