Jag har skrivit krönikor sittande i byggdamm och även om det kändes motigt när vi hittade hussvampen under golvet på gårdshuset så fanns det i vart fall en uppsida, det monster som tidigare växte under golvet förärades en helt egen krönika.
Naturligtvis måste man ju i grund och botten älska gamla hus för att hitta motiveringen till att hålla på. Men intresset handlar inte bara om huset i sig, det är också viljan att återställa fastigheten till sin forna glans. Att på något sätt bevara själen i den gamla kåken och ändå få ett modernt och funktionellt boende.
Där några kanske förbannar byggnadsordningar så är vi en smula stolta över att vårt hus och gårdshus nu ligger under kommunens bevarandeskydd, att det nu faktiskt finns en större vilja att bevara litegrann av stadens gamla karaktär.
Med hammare och såg i handen känner jag mig alltså ganska bekväm. Men en fastighet består ju som bekant inte bara av byggnader och så här står det i kommunens bevarandeskydd över vårt hus: ”En grön och välskött trädgård är en viktig del i denna byggnadsmiljö.”
Jag suger länge på orden, en grön och välskött trädgård? När jag vänder blicken ut över trädgården så är knappast välskött det första ordet som kommer till mig. Den tidigare så gröna mossan dog av vinterns tjälabränna. Stora bruna fläckar pryds nu av höga maskrosor.
Kantstenarna till den gamla blombänken, ja eller blombänk och blombänk, kantstenarna som anger gränsen mellan ogräs och ogräs står på ända.
Den gamla hagtornshäcken ut mot gatan har definitivt sett bättre dagar. Hallonlandet bör nu enbart beträdas med heltäckande klädsel, här har nämligen brännässlorna hittat sitt paradis.
Gröna fingrar, är det något man bara har eller är det något man får genom hårt och idogt arbete? Jag önskar att mitt intresse för trädgårdsarbete vore lika brinnande som för gamla byggtekniker. Men vad hjälper det om man tycker sig ha ett smycke till kåk när samma hus står på något som mer kan liknas med en ödetomt? Något måste göras åt saken.
Men var börjar man? På något sätt måste ju trädgårdskunskap hämtas in. Sambon googlar runt på internet för att hitta enkla tips och råd. Det får inte bli för svårt, för omfattande, då mäktar nog ingen av oss med. Och plötsligt hittar vi vår ledstjärna, mannen med de enkla lösningarna. Så nu säger vi bara en sak:
Vi älskar dig Bosse Rappne!