Vi är fyra jägare som bestämt oss för att sova en natt ute i skogen. Vems idé det var från början vet ingen av oss men här ligger vi nu ute på Djäddkläppen, strax norr om Bastuträsk. Och det är runt elden på kvällen som samtalet kommer in på frågan om vart alla namngivna platser i skogen kommer ifrån? Varför heter det Fällmyra? Varför heter det Gomtjärn eller Igelkottahedarna? Vem är det som har satt namn på varenda liten tallkläpp, på alla myrar och berg? Och är namnen bara tagna ur tomma intet eller har de alla en visuell eller historisk koppling?
Hur gick det till när de detaljerade kartorna togs fram? Kontaktade myndigheten och kartritaren lokalbefolkningen i varenda gård och torp med frågan,
Vad kallar du den här myren, berget eller kläppen?
Den vuxna sonen ställer naturligtvis frågan hur man kommit fram till att kläppen vi nu slagit läger på, att just den skulle heta Djäddkläppen? Sonen ser naturligtvis kopplingen i namnet till fisken gädda. Men det finns ju bara en myr nedanför kläppen, ingen sjö. Har namnet hängt med så länge att det härstammar från den tid då myren faktiskt var en sjö och kanske full av gädda?
Och av alla namngivna platser på kartan så vet jag faktiskt svaret på varifrån den här kläppen fått sitt namn. Och vad passar bättre än en ryslig historia runt lägerelden om kvällen.
Djäddkläppen har absolut inget med en fisken att göra. Kanske hade Djädden fått sitt smeknamn från gäddan men Djädden var en man, en människa. Någon gång för mycket länge sedan hade Djädden varit på friarstråt i trakterna runt Bastuträsk. Det var sent på hösten och säkert både kallt och mörkt. Man vet inte vad som hände annat än att Djädden aldrig kom hem den vintern. Kanske gick han vilse, kanske blev han sjuk, men här ute på kläppen återfanns han död kommande vår av en getarpojk. Ett kors restes på platsen, ett kors som fortfarande står där än idag.
Men hur denna tragiska händelse sedan letat sig in som en namngiven plats på en moderna och detaljerade orienteringskarta, det är och förblir en gåta för oss alla fyra. Och innan vi somnade till eldens sprakande var vi överens om en sak, tänk vad synd att historierna bakom de flesta namngivna platserna i skogen gått förlorade. Eller har dom det? Tänk om här finns en skatt av berättelser kvar att upptäcka?