Egentligen började allt i lördags, från en fullt normal paltkoma efter middagen till en trötthet som var mördande. Och det gick fort, vansinnigt fort. Sedan dess har kroppen känts tung, torrhosta och nysningar och som vanligt när undertecknad blir förkyld, ledvärk i hela kroppen. Och eftersom det är lördag och inga självtester går att få tag på förrän på måndag, att jag inte känner mig dödligt sjuk trots att jag har fått en manlig förkylning, så är det ju bara för mig och sambon att isolera oss.
Söndagen innehåller dock en viss ångest, vart har jag varit och vilka kan jag ha smittat om det nu är så att jag fått coronan? Och har jag nu blivit smittad, i vilken situation då? Att kartlägga varje detalj i sitt liv de sista 48 timmarna kan ju kanske tyckas som relativt enkelt. Men när man väl sitter ner och tänker efter så visar det sig vara betydligt svårare än man tror. Visst, vi har idkat avhållsamhet gällande sociala kontakter och gått stora krokar runt folk ute. Att då också försöka lista ut i vilken situation man eventuellt kan ha blivit smittad i, då måste man ju backa tillbaka ännu längre. Det blir näst intill omöjligt.
Men nu sitter jag här vid köksbordet med det självtest som min ännu symptomfria sambo hämtat hem. Bomullspinnen ska tydligen rullas runt så långt ner som möjligt mot svalgets vägg i minst tio sekunder. Därefter ska den in ett par centimeter in i näsan där den också ska rullas runt, den här gången mellan tio och 20 sekunder. Därefter ska man spotta i en kopp, utan slem och snor, där bomullspinnen till sist kan rullas runt i 20 sekunder till.
Skrivna instruktioner har dock aldrig vart min starka sida. Det stod faktiskt inte att jag behövde bli svärdslukare, inte heller att pinnen skulle så långt in i näsan att det gjorde ont. Men nu är det gjort och det lilla bifogade provröret med saltlösning har nu infekterats med allt det jag har i min mun, näsa och svalg. Till sist registreras provet via hemsidan direkttest.se och provet lämnas in. Nu återstår bara att vänta på svar, en väntan som fortfarande känns olidligt lång.
Och vad gör alla vi som nu sitter hemma och väntar på svar? Jo, det är total isolering som gäller. Det finns faktiskt inga som helst ursäkter för att ge sig ut. Den här smittan måste stoppas nu så inte fler människor behöver dö.